ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!

Kapitel 32
116
JESUS PÅ STUREPLAN – OLLE IDESTRÖM
Jävla kärring! Kunde hon aldrig låta mig vara! Hennes ihärdiga tjat om att jag inte skulle slå i
dörrarna fick mig ur balans. Jag glömde bort mig själv, glömde bort att jag skulle vara perfekt
och inte fick svära. Vet inte vad som tog åt mig. Hade varit ute och handlat konserver, kommit
hem och slängt igen dörren efter mig. Grannkärringen nöjde sig inte med att ropa genom
väggen utan dristade sig nu till att till och med ringa på min dörr. Då brast det för mig. Jag
skrek för full hals till henne på andra sidan dörren.
”Vad i helvete vill du mig, kärring!”
”Jag heter faktiskt Beata och inte kärring. Och det vet du, Theodor lille”, svarade hon finurligt
genom brevinkastet.
Jag blev alldeles paff. Dels över hennes näsvisa svar. Dels, framförallt, över mitt utbrott.
Kändes som om jag var tillbaka på ruta ett. Här hade jag övat mig i tuktan och självkontroll i
över två månader. Så räcker det med att det ringer på dörren för att jag helt ska tappa
fattningen och svära som jag tidigare gjort. Jag hade väldigt långt kvar på min resa till att bli
en perfekt människa.
”Får jag komma in?”
Skulle bara få dåligt samvete om jag inte släppte in henne efter det jag så högt och tydligt
kallat henne för. Jag öppnade dörren på glänt med säkerhetslåset på. Stack ut huvudet
försiktigt. Hon ryckte till när hon såg mitt håriga anlete och mina magra kindben.
”Nämen käre pojk! Vad har du nu ställt till med?”
Hon lät uppriktigt förvånad. Skakade på huvudet och la an en barskare stämma.
”Seså, öppna för mig nu.”
Fanns en bestämdhet i hennes röst som jag inte kunde stå emot. Orkade inte heller stå emot,
hade inga krafter. Och kanske ville jag inte stå emot. Det var länge sen nu som jag haft någon
att prata med. Skulle ha varit Frasse för ett par veckor sen.
”Vad mörkt du har det!”
Det stämde verkligen. Jag famlade i ett konstant dunkel inne i lägenheten. Behövde ju bara en
lampa när jag läste Bibeln.
”Och vad det luktar instängt! När vädrade du här senast?”
Utan att stiga ur sina låga skor gick hon med bestämda steg fram till närmaste fönster.
Fönstret täcktes av ju av fördragna gardiner, liksom alla fönster i lägenheten. Ljus från
fönstret skulle bara fresta mig att gå ut i världen igen.
”Öppna fönstret, men dra för guds skull inte upp gardinen!”, bad jag henne.