ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!

våldsverkare och knarkkungar.”
197
JESUS PÅ STUREPLAN – OLLE IDESTRÖM
”Nähä, och vem ska göra det hade du tänkt?”
”Rättväsendet naturligtvis. Den som begår ett brott döms därefter i enlighet med vår lag. Hade
jag velat döma folk skulle jag blivit domare eller åklagare.”
”Men om din uppgift inte är att döma dessa kriminella människor, vad är det då?”, frågade jag
kritiskt.
”Att berätta för dessa människor om Guds förlåtelse och kärlek som gäller alla människor
precis lika mycket, vad vi än har gjort. Den dag en människa inser att hon behöver Guds
förlåtelse, är det min uppgift att förmedla den.”
”Så du menar att du kan förlåta människor som har gjort de mest avskyvärda brott?”
”Det tror jag inte att jag kan, men jag tror att Gud kan det. Det är min starka tro. Jag förlåter
inte, det får Gud göra. Och i bästa fall kan en människa förlåta sig själva och kanske till och
med få förlåtelse om man vet att man utsatt någon för något ont.”
Jag skakade på huvudet.
”Hoppas du vet om att det är en mycket orättvis Gud som du tror på! En Gud som förlåter och
älskar grova brottslingar likaväl som oskyldiga barn. Är det den Guden du tror på? I så fall är
det en extremt orättvis Gud!”
Filip nickade instämmande.
”Visst är Gud orättvis. Du har alldeles rätt. Mycket orättvis.”
Jag stannade upp på trottoaren och stirrade bestört på Filip.
”Hur kan du tro på en orättvis Gud?”
”För Gud är hellre god än rättvis. Gud friar hellre än att fälla. Och visst är det orättvist! Men
kanske behöver vi alla frias från både ett och annat misstag här i livet, allvarligt eller mindre
allvarligt. Och då är det väl bra att Gud är god, även om hon samtidigt är orättvis.”
”Hon? Är Gud en kvinna?”
”Jag tror att Gud är könslös, men när jag föreställer mig Gud har jag alltid sett en kvinna.”
Vi fortsatte att vandra. Jag hade lugnat ner mig lite. Funderade för mig själv och tittade snart
mot Filip igen.
”Men den här vakten ikväll som diskriminerade mig, behandlade mig som skit och nära intill
hotade mig – skulle han få förlåtelse av Gud om han bad om det?”
”Ja det är vad jag tror.” Filip log aningen roat. ”Sen är det väl mindre tveksamt om du skulle
kunna förlåta honom.”