ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!
ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!
ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Kapitel 44<br />
160<br />
JESUS PÅ STUREPLAN – OLLE IDESTRÖM<br />
Efter en stund av tyst omfamning begav sig Fredrik <strong>till</strong> Lotten. Och nog såg han lättare ut <strong>till</strong><br />
sinnet. Som om den <strong>här</strong> nesliga otrohetsaffären snart kunde få betraktas <strong>som</strong> överspelad.<br />
Kanske kunde både han och jag få släppa taget och gå vidare. Kanske var det inte bara jag<br />
<strong>som</strong> mådde bra av förlåtelsens ord. Jag såg efter honom när han försvann från baren och ut<br />
genom matsalen. Lik<strong>som</strong> Anna en stund tidigare, stannade Fredrik upp och vände sig om mot<br />
mig. Han log matt.<br />
Återigen stod jag ensam kvar i mörkret. Men det gjorde inte så mycket. För jag kände mig<br />
inte ensam. Jag ställde mig vid fönstret och kunde se hur stjärnan fortfarande lyste över mig.<br />
Den blinkade glatt mot mig. En ängel i vinternatten. Tack vare nattens mörker, kunde jag<br />
urskilja stjärnan: i mörkret kan ljuset <strong>på</strong> något märkligt sätt bli så mycket tydligare.<br />
En bit bort i rummet, inträngt i ett hörn, stod ett gammalt mörkbrunt piano och skräpade. Jag<br />
lämnade fönstret och satte mig vid det. Vidrörde mjukt tangenterna <strong>som</strong> såg så bräckliga ut att<br />
det kändes <strong>som</strong> att de när <strong>som</strong> helst skulle falla isär. To<strong>ner</strong> spred sig över rummet. Pianot hade<br />
nog inte blivit stämt <strong>på</strong> ett bra tag. Rejält gammalmodigt var det också. Men den porösa<br />
klangen vittnade om något vackert, berättade om alla de <strong>som</strong> lyssnat <strong>till</strong> det. Vilsna människor<br />
<strong>som</strong> lik<strong>som</strong> jag kanske uttryckt det <strong>som</strong> är så svårt att uttrycka. Jag nynnade för mig själv den<br />
text jag skapat för inte särskilt länge sen. En text om ett bultande hjärta. Medan jag spelade<br />
växte en ny vers fram. Ur mörkret och tystanden föddes ännu en vers och ännu en refräng. En<br />
sista vers, en sista refräng. Jag spelade s<strong>till</strong>a, sjöng tyst för mig själv.<br />
En envis stjärna, visar mig plötsligt vägen<br />
En blinkande ängel, <strong>på</strong> vinternattens port<br />
Jag hör en röst <strong>som</strong> s<strong>till</strong>a viskar ’jag är <strong>här</strong> för du är <strong>här</strong><br />
Oh mitt barn, var inte rädd’<br />
Min Gud jag undrar ibland var du är<br />
Men jag tror att du lever bland oss <strong>här</strong><br />
För när jag blundar, då kan jag sakta se<br />
Att du lever i mitt hjärta<br />
I djupet av mitt hjärta<br />
Ett bultande hjärtas hemlighet.
Change language