ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!

28
JESUS PÅ STUREPLAN – OLLE IDESTRÖM
med två skyltar i silver med svarta bokstäver: “Reserverat” och “VIP”. Madde, som kommit
tillbaka från toaletten, såg att jag tittade mot våra bordsgrannar. Hon förklarade med en stor
portion sarkasm i rösten att de “fina” VIP-gästerna inte var något mindre än diverse, före detta
stjärnor från nerlagda dokusåpor. Dessa avdankade stjärnor, ett gäng på sex, sju killar, slogs
sig ner, spände sina biceps-muskler och rättade till de tajta linnena som spände över bröstet.
Öl hivades ner under rop och brölande, helrör beställdes in, vinflaskor kom på stora
silverbrickor. De behandlades som kungar och uppträdde därför, precis som vi själva brukade
göra. Körde med personalen, slängde upp fötterna på bordet, tittade nedvärderande på folk
som gick förbi. Klubbvärds-Håkan såg nöjd ut: fina dokusåpa-kändisar skulle man värna om,
ge den bästa servicen. Kändisar, helst från smaskiga tv-program, var väl möjligen de enda
som kunde konkurrera med pengatäta brats om platsen på klubbarnas kungatron. Vi unga
societetsmän fick alltså konkurrens från dokusåpa-bordet. De glada kvinnorna som suttit i
våra knän, druckit vår sprit, skrattat åt våra burleska skämt, fick syn på de nya, spännande b-
kändisarna vid bordet bredvid. Jonny och Dumbo kollade sig oroligt omkring, såg hur tjejerna
drog sig till det nya bordet som bin drar sig till honung. Damerna attackerade det nya bordet,
satte sig i tv-kändisarnas knän, kände på deras muskler. Jag kunde låta bli att le när jag såg
Dumbo blänga svartsjukt på våra konkurrenters bord. Som tur är fanns det alltid “gott om nya
villiga brudar” på Stockholms klubbar, som Jonny brukade säga. Han hade alldeles rätt. Det
dröjde inte länge förrän nya aspiranter hade hittat till vårt bord. Dumbo kunde skina upp - nu
fick han åter möjlighet att skjuta av sin bästa och tillika enda raggningsreplik: ’Tjejen, om du
ligger med mig inatt kanske du får gifta dig på Riddarhuset om några år’. Damerna satte sig
på nytt i våra knän, drack vår sprit, skrattade åt våra burleska skämt. Fast “vi” var egentligen
fel att säga. Jag kände mig utanför, jag stod upp bredvid vårt bord och betraktade det som
skedde utanför min lilla bubbla.
Vände mig för att kolla vad som hände i baren. Fick syn på en grupp äldre herrar i vita chinos
och mörkblåa blazers och med det tunna håret kammat bak i nacken. Kunde ha varit min
pappa som stod där. Också dessa herrar bjöd unga damer på sprit. Vin, champagne, drinkar.
Är det jag och Wille kommer att stå där om ett trettiotal år, bjudande tjejer i våra döttrars ålder
på sprit? Småtjejerna fnittrade, lät sig väl smakas av alkoholen och tyckets inte störas av att de
seniga händer som vidrörde deras hud bar vigselring. Jag skakade på huvudet åt det jag såg.
Var fanns familjelyckan när fäderna träffar älskarinnor yngre än sina egna döttrar? Var fanns
ödmjukheten hos övertränade dokusåpakändisar? Var fanns äktheten hos ytliga
överklassungar? Jag själv var ju inte på något sätt bättre. Lotten, min kompis flickvän, tassade