ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!

80
JESUS PÅ STUREPLAN – OLLE IDESTRÖM
”Kanske är det lika bra att erkänna det för sig själv. Att inte göra sig några illusioner: jag är
inte perfekt, jag begår misstag men måste kunna acceptera mig själv för det. Men. Det ni inte
får glömma...” prästen tittade noga över församlingen och log på samma gång myndigt och
barnsligt, ”är att Gud älskar er, vilka misstag ni än begår, har begått eller kommer att begå.
För Gud vet, och det hoppas jag att också ni vet – det är målet med min predikan, att det är
lika omöjligt för oss att inte begå misstag som det är för musslan att avstå från att inta syre.
När vi inser det, och inser att Gud älskar oss ändå, kan vi kanske börja älska oss själva och
inse att vi, trots alla våra brister, är människor som kan älska och älskas.”
Jag hade lust att fälla en tår. Kände hur hjärtat dunkade – tänk om det var så?! Tänk om det
stämmer! Tänk om vi kanske inte kan vara perfekta, hur mycket vi än försökte? Och att vi är
värda att älskas och älska ändå!
Så tystnade min glädje.
Mitt förnuft hindrade glädjen: det lät för bra för att vara sant. Jag kan inte älska mig själv efter
allt det korkade jag ställt till med. De där minnesbilderna från min och Carls våldsamma
urladdning fyra år tidigare hade bitits sig fast i mig. Ingen kan älska någon som har gjort
något sådant. Allra minst älska sig själv. Och inte nog med det. Det fanns så mycket annan
skit att plocka av. Så mycket annat elakt som jag var orsak till. Jag var ju ett drägg och drägg
är väl inget man älskar? Jag lutade mig bakåt och la armarna i kors. Tittade bistert mot
predikstolen. Innerst inne ville jag så gärna höra något mer, något som kanske kunde övertyga
mig lite till. Prästen höjde halsbandet igen.
”Alla våra misstag skulle bli till många såna här halsband. Frågan är bara, vem skulle vilja
köpa dem? Ingen vill väl ha mina misstag att gå runt och bära på?”
Han log självförebrående.
”Men det finns en som köper dem. Gud. Gud offrar allt för att köpa loss dessa pärlor. Gud
köper våra misstag, våra misslyckanden, säger: I mina ögon är inte de där misstag, i mina
ögon är de blänkande, skinande, dyrbara pärlor. Vi frågor oss: Men hur gick det där till, varför
gör Gud så? Vem vill ha mina tillkortakommanden, mina bittra misstag? Det är väl ändå jag
som måste bära på dem? Det är väl jag som måste bära på min ånger, på mitt dåliga samvete,
på min skuld? Gud vill väl inte köpa mina smutsiga pärlor? Faktum är att köpet redan är
gjort...”
Jag lyssnade spänt, höll upp andan.