ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!

206
JESUS PÅ STUREPLAN – OLLE IDESTRÖM
resa medan jag nötte golvet i fängelsecellen.”
Filip nickade inlyssnande, utan att på något sätt döma mig. Jag svalde, kände hur jag blev torr
i munnen av allt prat. Dessutom gjorde det mig nervös att prata om det. Filip ställde fram ett
glas med vatten. Jag smuttade på glaset och kände hur vattendropparna fuktade mitt torra
svalg.
”Under rättegången började det så sakta gå upp för mig vad jag ställt till med. Och då tänker
jag inte på att jag har smutsat ner familjens rykte. Jag tänker på den stackars tonårspojke som
med bandage runt halva kroppen, nedsatt syn, knäckt näsa och en darrande rädsla vittnade om
vad som hänt honom när han stod och kissade mot ett träd efter en match på Råsunda. Jag
kunde inte förstå att det var jag som med mina händer och ben hade förstört hans utseende,
hans självförtroende, hans liv. Fattade inte att det var mig han beskrev, lät snarare som ett
monster. Hans namn var Rasmus. Rasmus hade svårt att tala, svårt att se, svårt att höra. Till
och med svårt att gå på grund av upprepade slag mot tinningen som skadat hans balanssinne.
För all framtid. Jag kommer ihåg hur jag tittade ner på mina händer, och fylldes av äckel.
Hade lust att spy varje gång jag såg mig själv i spegeln. Försökte se lugn och cool ut i
rättegångssalen, men grät mig till sömns varje natt i häktet. Det var i alla fall ett mirakel att
Rasmus överlevt och nu hade jag chansen att be om ursäkt. Men jag vågade aldrig. Ville
gärna, men vågade inte. När jag fick min dom tyckte jag därför att det var rätt skönt. Nu fick
jag mitt straff, efter tre månader i ungdomsfängelse skulle jag ha sonat mitt brott. Och visst
kändes det så till en början. När jag släpptes fri efter tre månader kändes det verkligen som
jag kunde lägga mitt brott bakom mig. Lagen hade dömt mitt straff och det hade jag avtjänat,
jag var en fri man. Trodde jag i alla fall.”