ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!

Kapitel 22
78
JESUS PÅ STUREPLAN – OLLE IDESTRÖM
”Jag har några bekanta som förklarade för mig att de aldrig skulle vilja gå till kyrkan. Det är
ju förstås upp till dem; känner man att man inte har behov av kyrkan så är det ju inte mer med
det. De ville dock gärna berätta hur de tänkte och förklarade att det läskiga med att gå i
kyrkan, är att ’man bara möts av en gammal präst som står i predikstolen och talar om synd’.”
Hans bekanta har rätt tänkte jag. Nu ska väl prästen påminna oss om hur dåliga vi alla är.
Ändå fortsatte jag att lyssna ivrigt. Man lyssnade till honom, till och med konfirmanderna
slutade att gruffas och hörde upp. Han talade så lugnt och tydligt, artikulerade väl och
forcerade aldrig. Han bar upp sin välbyggda kropp med stor värdighet och ingav ett väldigt
lugn. Med ett lurande, charmigt leende kring munnen. En sak kunde jag redan konstatera –
han var inte en sån där gammal präst som man somnar till. Inte var han heller en någon galen
sektledare som står och skriker ”halleluja!”.
”Jag själv har bara sällan mötts av den bilden under mitt unga liv. Förutom på film förstås. På
film verkar präster konstant stå i predikstolen och förkunna hur syndig människan är.”
Han drog på mungiporna. Så stod han tyst mitt framför oss och såg betänksamt ner i marken.
Lät några sekunder flyta iväg.
”Om det nu är så att prästen står i predikstolen och predikar synd, är det så väldigt läskigt? Ja,
det kanske det verkligen är. Jag själv vet inte, jag har aldrig riktigt varit med om det. Kanske
är det otroligt läskigt och obehagligt. Så jag tänker, varför inte prova? Prova här och nu alltså.
Vad sägs om att jag som präst trippar upp i predikstolen och ställer mig och talar synd med er.
Så får vi reda på om det är läskigt eller inte? Vad sägs om det, är ni med på det?”
Han såg förväntansfullt ut över församlingen som inte var sena att nicka bejakande. Några
tanter syntes särskilt roade och utropade glatt sitt bifall. En av konfirmanderna ropade
förväntansfullt: ”Gör det!”. Jag skakade på huvudet. Vad var nu det här? Hur kan folk vilja att
en ung till synes ofördärvad präst ska ställa sig som en gammal domedagsprofet och predika
synd från predikstolen?
Nåväl, prästen hoppade med fröjdiga steg uppför den vackert ornamenterade predikstolen i
trä. Blickade ut över kyrkan och fick något lite mer allvarligt i blicken. Plockade fram ett
pärlhalsband och höll upp det för församlingen. Alla följde nyfiket med vad den unge
sprallige prästen skulle hitta på. Också jag.
”Vad ni ser här” började han och syftade på det vackert skimrande pärlhalsbandet, ”är inget
annat än ett enda stort misslyckande. Varenda liten pärla är ett stort misstag.”
Han sänkte halsbandet en aning och begrundade det. Såg återigen ut över församlingen och