ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!

169
JESUS PÅ STUREPLAN – OLLE IDESTRÖM
till och med nedlåtit sig till att åter börja ge lektioner i fäktning till parisiska överklassbarn.
Det sistnämnda var väl det enda han var bra på. I samband med att de la Peurs rikedom på
allvar börjat tryta i somras, passade mamma på att höra av sig till pappa för första gången på
många år. När hon fått klart för sig att pappas affärer gick strålande, lämnade hon de la Peur i
höstas. Sedan dess är mamma och pappa åter ett lyckligt par. Jag kunde inte låta bli att låta
cynisk. Såg inte pappa att denna kvinna bara är ute efter en enda sak? Nu hade han valt att
sköta alla sina affärer från Paris. Han och mamma var tydligen så nykära att de inte kan vara
ifrån varandra en enda dag. Det är ju för fan patetiskt. Om jag vore honom, skulle jag aldrig
ens ha tittat åt den människa som övergav familjen för en okänd jävla skattefifflare.
Som kompensation för att jag växte upp utan henne, brukade mamma alltid bjuda mig till
Paris över nyår. Mest för att lindra sitt dåliga samvete, antar jag. För hon verkade aldrig
särskilt glad över att se mig. Och som barn var jag aldrig särskilt glad över att tvingas åka till
Paris. Sen den dagen jag blev myndig och fick disponera mitt liv som jag själv ville, satte jag
inte min fot i Paris på nyårsafton. Därför var detta ett stort undantag. Om det inte vore för en
alldeles särskild anledning, så skulle jag aldrig ha klivit på detta plan till Paris tillsammans
med Wille. Men denna spektakulära anledning gjorde att jag ännu en nyårshelg återkom till
Eiffeltornets stad: Bonne année 1989. Detta var namnet på den sjukaste, häftigaste, läskigaste
fest som jag någonsin hört om. Bonne année 1989. Fest var dock ett för svagt ord för denna
tillställning: ceremoni, eller kanske institution, är ett mer passande namn. Det var i alla fall
vad Monsieur de la Peur hade påstått i telefonen strax innan jul. De la Peur smörade och
fjäskade som aldrig förr med mig, utan att jag kunde förstå varför. Antog att han hoppades att
jag skulle lägga fram ett gott ord om honom till mamma. Han ville väl ha tillbaka henne, hon
var väl det enda som kunde påminna om hans fornstora dagar som slösaktig miljonär. Men det
var verkligen inte likt de la Peur att vara len i truten, i synnerhet inte mot mig. Jag hade ju
varit den största konkurrenten till hans kvinna. Nåväl. Jag sket fullständigt i varför han
plötsligt börjat krusa för mig, så länge han kunde fixa in mig och Wille på denna den mest
mytomspunna fest som människan skapat. Jag trodde inte ens att denna festmyt verkligen
existerade, trodde att det var ett påhitt.
Enligt legenden, som florerat i privatskolekretsar så länge jag kan minnas, höll en mycket
vacker kvinna vid namn Madame Pousse och hennes älskade make, Monsiuer Pousse, ett
gigantiskt nyårsfirande på nyårsafton 1988-89. Målet med festen ska ha varit att samla den
franska eliten under ett och samma tak för att fira in det nya året under oförglömligt festande.