ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!

varma, rynkiga hand på min axel.
”Theo lille, vad är det som hänt?”
118
JESUS PÅ STUREPLAN – OLLE IDESTRÖM
Jag förberedde mig att berätta för henne. Berätta för henne hur jag resonerade. Det fanns nog
en viss stolthet i hur jag valt att leva och det skulle bli intressant att få höra hennes reaktion.
Kanske skulle hon bli lite imponerad när hon fick reda på vilket osjälviskt liv jag levde.
”Ja du, Beata. Var ska jag börja…”
Jag valde att börja med den där helgen när jag varit på slottet. Egentligen hade jag ju fått
instruktioner om att inte tala med någon om vad som hänt den där natten på slottet. Det
struntade jag i nu med tanke på hur de behandlat mig. Jag behövde få berätta. Beata lyssnade.
Skakade på huvudet åt cirkusen med det så kallade adelssällskapet. Hon lyssnade intensivt.
Det var skönt att få berätta för någon. Och jag kände ett förtroende för snälla Beata. Berättade
sen hur jag hamnade i kyrkan, mitt möte med prästen i porschen. Och hur jag sen valt att leva
ett liv i min ensamhet. Bortom allt det där ogudaktiga som jag tidigare sysslat med. Tittade
ner i marken när jag berättade. När jag kände mig klar sneglade jag på Beatas kloka ansikte
för att se hennes reaktion. Hennes ansikte strålade av godhet. Som Astrid tittat på mig när hon
plockat upp mig vid vägkanten.
”Är det alltså prästen som har uppmanat dig att leva på det här sättet, i elände och fattigdom?”
”Prästen?”
Jag skrattade bittert.
”Nej verkligen inte. Om jag ska vara ärlig med dig Beata så är nog prästen lika fåfäng och
ytlig som alla andra människor.”
”Det är väl klart att han är det. Han är väl människa som alla andra. Men du sa ju att du tyckte
att han var klok, att han hade spännande tankar att komma med?”
”Jovisst, nog var han klok. Jag har nog aldrig stött på någon så uppriktig och ärlig. Men hur
klok han än må vara så är han likväl en förtappad själ.”
”Förtappad? Hur menar du?”
”Jamen han körde ju runt i en porsche! Visserligen var det hans systers, och visserligen var
den gammal och säkert billigare än en volvo. Men ändå! En präst kan ju inte köra runt i en
porsche! Det passar sig inte. Vad ska folk tro? Han ska ju vara ett föredöme!”
Jag slog ut med armarna i en upprörd gest. Kände mig som Wille när han hetsar upp sig.
Beata log retfullt igen.
”Och om man är ett föredöme så kör man volvo, är det det du försöker säga?”
”Nej, alltså… jag vet inte.”