ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!

75
JESUS PÅ STUREPLAN – OLLE IDESTRÖM
mina upprivna kläder, verkade inte ett dugg misstänksam. Iförd en sönderriven frack hade jag
stått och liftat mitt i skogen. Jag menar, jag kunde ju vara vilken idiot som helst. Och på ett
sätt var jag ju en idiot med tanke på alla de idiotiska gärningar jag var skyldig till. Men hon
behandlade mig med en ödmjuk respekt, som om jag vore hennes egen son. Behövde inte på
något sätt förklara mig. Jag tittade upp från kanelbullarna.
”Jag ska till Stockholm förresten, vet du om det finns något ställe där jag kan få låna telefon
och ordna med skjuts?”
Hon tänkte efter ett slag.
”Hm... Ja allstå här är det ju mest ödemark. Men du, vet du vad. Prästen tror jag bestämt bor i
Stockholm. Han ska säkert hemåt efter mässan så får du skjuts med honom”.
Jag nickade. Lät ju sådär måttligt kul att behöva konversera med en gammal präst på väg hem.
Men vad gör man inte för att komma hem.
Bilen svängde in på en liten grusväg med en skylt bredvid, Kyrka 2 km. På ännu krokigare
vägar skumpade vi fram i bilen.
”Du hinner nog lagom till predikan”, konstaterade Astrid glatt och fortsatte, ”han är en duktig
förkunnare. Prästen alltså. Uppvuxen här i krokarna men bor och arbetar i Stockholm nu. Vi
blir alltid lika glada när han kommer hit och firar gudstjänst”.
Jag tittade förstrött framför mig. En predikan hade jag inte hört på hundra år. Var väl under
konfatiden senast. Prästen hade varit gammal och trött, hans predikningar likaså. Brukade
sova i kyrkbänken. Nej, präster och predikningar var inte min grej. Skulle hellre sitta kvar i
bilen och slagga tills mässan var slut och prästen körde hem mig. Ville dock inte göra Astrid
besviken. Det hördes att hon var stolt över prästen och ville att jag lyssnade till honom.
Tryckte i mig en bulle till och bestämde mig för att göra Astrid glad.
Kyrkan tornade upp sig bakom träden. Var en vacker, knubbig stenkyrka. Ur smala höga
fönster lös det välkomnande. Tornet var rätt kort och klumpigt, med ett högt silverkors över
takplåten. Runt kyrkan vandrade en låg stenmur. Astrid ställde sig intill muren bredvid andra
parkerade bilar. Vi klev av bilen. Hon tog kassarna med kaffe och bullarna. Jag tog en sista
bulle att tugga på innan jag klev in i kyrkan. Astrid tittade vänligt men bestämt på mig.
”Så, nu går jag till församlingshuset bakom kyrkan och förbereder kaffet, så får du gå in och
njuta av mässan”.
Jag nickade mitt instämmande medan mina tänder malde ner den ljuvliga bullen i min mun.
”Tack förresten Astrid”.