ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!

201
JESUS PÅ STUREPLAN – OLLE IDESTRÖM
till lärjungarna en natt för inte så länge sen. Först tänkte jag inte ta nattvard, men så ändrade
jag mig. Gick fram, tog emot bröd i min hand, doppade det i vinet. Vet inte varför jag gjorde
det. Inte så att jag kände mig frälst. Inte så att jag plötsligt kände mig väldigt kristen. Det vara
bara en känsla i mig som kändes rätt.
Efter mässan kom Filip fram till mig. Medan alla bröt upp hade jag smugit mig fram till
flygeln och satt och spelade den låt som jag skrivit under min egen långfredag i höstas. ’Min
Gud jag undrar ibland var du är. Är du en av oss som lever här?’. Var inte meningen att Filip
skulle höra mig nynna och jag slutade genast spela när han frågade vad det var för låt. Generat
stod jag upp från pianopallen och berättade att det var en liten låt som jag skrev i höstas. Han
gillade den, frågade hur refrängen gick. Motvilligt, men ändå lite stolt, satte jag mig ner och
spelade och sjöng den igen, så tyst jag bara kunde så ingen annan än Filip hörde vad jag
spelade.
”Den där vill jag ha i vårt sånghäfte!”, utbrast han, ”om det är ok med dig såklart?”
Jag såg förvånat upp på honom, kände hur ett leende sprack upp i mitt ansikte.
”Absolut, gärna. Bara kul om den kommer till användning.”
Jag berömde sånghäftet, vad kul det var att få sjunga låtar som man faktiskt kände igen. Filip
nickade instämmande.
”Finns ofta lika mycket tro och tvivel i den så kallade populärmusiken som det gör i
psalmboken. Förresten, hur kom din låt till? När skrev du den?”
Jag slog ner blicken, kände hur jag började svettas. Kunde jag berätta för honom? Skulle han
förstå? Eller skulle också han döma mig, som jag själv gjorde?
”Ja, alltså, på tal om låten… Jag tror att jag behöver tala med dig. Om det är ok med dig
alltså? Om vi skulle träffas nån gång. Det är en sak, som jag har väldigt svårt att tala med
någon om.”
”Om du vill kan vi sätta oss en stund redan här och nu?”
”Gärna.”
Jag log tacksamt. Filip visade mig till sakristian. I sakristian slog vi oss ner på samma sida om
ett bord, i varsin stol vända mot varandra. Filip tände ett ljus på bordet, en låga flammade upp
och gav det vitkalkade rummet en härligt ljusgul ton. Under sakristians kalkade stjärnvalv, där
säkert många, väldigt många, människor lättat sina tyngda hjärtan - där släppte jag taget. Där
började jag berätta. Berättade vad som egentligen hände den kyliga höstnatten för över fyra år
sen. En natt då vänskap rann ut i blodsutgjutelse.