ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!

Kapitel 56
192
JESUS PÅ STUREPLAN – OLLE IDESTRÖM
Lagom runda under fötterna efter ett par flaskor bubbel, mötte vi upp Jonny och Dumbo på
kullerstenstrottoaren mellan Operan och Jakobs kyrka. De två herrarna var glada att äntligen
få med mig ut på nattliga äventyr. Senaste gången vi hade festat tillsammans var på
Luccegasquen i Uppsala när jag blev utslängd efter slagsmålet. Jag roades inte särskilt mycket
av utelivet längre och min lust för vilda fester hade inte direkt ökat efter nyårsaftonen i Paris
som urartat i ett suggestivt kaos. Istället hade jag åter börjat hänge mig åt min gamla
favoritsport, tennis. Mästaren på slottet i höstas hade väckt en djärv tanke i mig när han
skämtade om att göra mig till tennisproffs: kanske var det ändå inte för sent? Dumbo hade en
tennisbana på sitt lantställe i skärgården och vi hade varit där sedan snön försvunnit och spelat
flera timmar i sträck varje dag. Funderade på att kontakta min gamla klubb igen och åka runt i
landet och spela turneringar i sommar. Forehandslaget satt bättre än någonsin.
Men ikväll skulle jag ge Stureplan en chans, hade inte varit där på många månader. Var någon
ny klubb som hade premiär på Birger Jarlsgatan som klubbvärds-Håkan tipsat Madde om.
Kanske kunde denna natt bli precis så fantastiskt rolig som Wille och alla andra hävdade att
den skulle bli? Vi sneddade över Kungsträdgården. Jonny passade på att skryta om allt dyrt
han köpt sen sist. Alltifrån kläder till hus i alperna.
”Man kollar bara vilket hus som är dyrast, det väljer man. Skit samma var det ligger och så
vidare. Om det är dyrast måste det vara bäst.”
Jag skakade knappt märkbart på huvudet. Madde smålog. Jonnys nyrika skryt stod oss upp i
halsen. Han kavlade upp ärmen något och stack fram en blänkande, prålig Gucci-klocka
framför mitt ansikte. Urtavlan var omgärdad av en rad pärlor som bländade mina ögon.
”Va, vad säger du, Theo? Senaste inköpet!”
Jag log artigt. Ok om han skulle ha investerat i en Sjöö Sandström, men denna bling-bling
klocka utstrålade bara nyrik nervositet. Han tjatade om hur mycket den kostade, högt och
ljudligt så att alla kunde höra. Så tystnade han plötsligt, lät de andra gå före och smög sig upp
vid min sida.
”Theo, jag har sjukt mycket grejer att snacka med dig om!”
Jag tittade uttryckslöst på Jonny.
”Berätta.”
Han la armen om mig, saktade in på stegen så att avståndet fram till Wille, Madde och Dumbo
ökade. Sänkte rösten.
”Det handlar om Carl.”