ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!

39
JESUS PÅ STUREPLAN – OLLE IDESTRÖM
med blicken fäst i tomma intet. Carl-Axel väntade tills alla kommit plats på och intagit sin
position. Trumman tystnade. Greven tittade på dem, nickade som en general som inspekterar
sina fotsoldater. Så vände han sig mot mig. Såg mig i ögonen, med händerna bakom ryggen
och ridstövlarna hopslagna.
“Då beger vi oss upp mot slottet.”
Åter slog trumman. Taktfast exploderade varje slag i höstkylan. “Bam! Bam!”. Fackeltåget
rörde på sig, formerad i rektangel med mig och Carl-Axel i dess mitt. Vi klev av bryggan.
Kunde höra hur gruset knastrade under mina blanka skor. Såg hur elden från facklorna slog
upp mot den stjärnklara himlen. Som om lågorna ville omfamna allt det oändliga som
himmelvalvet ovanför erbjöd. Men det var bara tafatta försök. Lågorna slog upp, insåg att de
inte räckte till och fick snart kuva sig igen. Hämtade nytt mod och slog upp mot himlavalvet
för att återigen misslyckas att nå ända upp.
Allén upp mot slottet var vacker. De flera hundra år gamla ekarna sträckte sig praktfullt på
varsin sida om den grusade väg vi gick på. Deras grova men samtidigt graciösa grenar
omfamnade varandra och bildade ett färgrikt valv med löv i gröna, gula, röda nyanser.
Trummans ihärdiga slag tycktes störa ekarna som släppte ifrån sig löv efter varje taktfast slag.
De dignade ner över oss. Men det var inget vi brydde oss om. Vi var en ostoppbar maskin som
marscherade framåt i stolt prakt. Jag kände mig trygg, tror jag. Omsluten av elden,
trumslagen, mörkret. Ändå fanns det i mig en ruvande klaustrofobi. Kände mig instängd i den
frackbeklädda, pudrade rektangeln och allra mest av insikten att jag inte, om jag så skulle
vilja, kunde ge mig av hur som helst. Jag kände att jag inte var fri. Jag var i händerna på en
greve i peruk och puder.