ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!
ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!
ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
44<br />
JESUS PÅ STUREPLAN – OLLE IDESTRÖM<br />
obehagligt kunde jag inte ge upp när jag kommit så långt. Jag ville ju ha ett äventyr, nu fick<br />
jag det.<br />
”Nå?”<br />
Grevens stämma avslöjade en viss otålighet, nästan orolighet för att jag skulle ge upp nu när<br />
allt det roliga väntade. Jag viskade ett svar:<br />
”Det går bra”.<br />
”Mycket bra”.<br />
Log inte Carl-Axel en smula? Tyckte det. Runt överarmen kände jag Jans hand <strong>som</strong> svettades<br />
febrilt. Hörde hur Carl-Axel hämtade andan för säga något mer.<br />
”En sak <strong>till</strong>, ja du får ursäkta våra <strong>till</strong> synes ogästvänliga <strong>på</strong>bud, men jag måste få bedja dig<br />
om en sak <strong>till</strong>...”<br />
”Ja...”<br />
Carl-Axel skruvade <strong>på</strong> sig, tycktes aningen obekväm med att behöva säga det <strong>som</strong> skulle<br />
sägas. Så såg jag hur hans kroppsfigur stramade <strong>på</strong> sig, sträckte ut hakan. Han tog i ändå från<br />
tårna och lade <strong>på</strong> sin allra barskaste röst.<br />
”Allt <strong>som</strong> sker innanför slottets murar skall stanna där. Du får inte under några<br />
omständigheter berätta för någon vad du har hört, sett <strong>eller</strong> varit med om. Uppfattat?”<br />
Orden ekade, studsade runt mellan slottets väggar och anföll mina öron från alla håll. Jag<br />
ryckte <strong>till</strong> vid vad han sa. Det började kännas riktigt ordentligt olustigt det <strong>här</strong>. Kände hur Jan<br />
krampaktigt stramade åt sitt svettiga grepp om min arm <strong>som</strong> för att varna mig för att komma<br />
med ett i deras ögon felaktigt svar. Vad kunde jag göra? Ångest, rädsla, utsatthet. Känslorna la<br />
sig <strong>som</strong> ett band kring mitt bröst, ett band <strong>som</strong> trycktes åt när Carl-Axels ord trängde in i min<br />
kropp.<br />
”Jo...”<br />
Sneglade förläget runtomkring mig <strong>som</strong> för att se om det fanns en väg ut. Funderade <strong>på</strong> att<br />
kasta av mig bindeln, rycka mig loss från greppet och springa över gården mot utgången.<br />
Carl-Axel anade min ängslan, förstod kanske att hans uppmaningar skapade oroväckande<br />
känslor i mig.<br />
”Ja, alltså, naturligtvis ska vi inte göra dig illa. Ja, inte någon annan h<strong>eller</strong> för den delen. Det<br />
är bara det att... Alltså, det är bäst om det <strong>som</strong> sker får hållas hemligt. För allas trevnad.”<br />
Han talade <strong>på</strong> helt annat sätt nu. Verkade återigen rädd att jag skulle backa ur. Hur jag nu<br />
skulle kunna göra det. Men den teatraliska, överdrivna attityden var plötsligt <strong>som</strong> bortblåst.<br />
Istället fumlade han fram de där sista orden <strong>som</strong> en osäker pojk <strong>som</strong> går första året <strong>på</strong><br />
gymnasiet och ska hålla sitt första föredrag för sin nya klass. Han upptäckte själv den
Change language