ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!

25
JESUS PÅ STUREPLAN – OLLE IDESTRÖM
eller ännu bättre, Gustav Vasa, fick de bästa platserna, den bästa servicen. Resten, det vill säga
den breda medelklassen som ville ut och roa sig, fick finna sig i att viftas bort och stå tillbaka
för slösiga, dräggiga, uppblåsta människor som Jonny. Och som mig själv.
Stureplansklubbarna var det nya patriarkala klassamhället med en mycket enkel struktur: den
som hade mest pengar, var också den som stod högst i kurs. Spelade ingen roll hur han, för de
var oftast en han, hade fått tag i pengarna. Bara man hade pengar så öppnade dörrvakterna
gärna den för de flesta så svårpasserade dörren. Detta passade naturligtvis rika, odrägliga
slynglar som mig och Jonny alldeles perfekt. Här fick vi vara kungar. Vi söp skallen i bitar
medan de mindre lyckligt lottade fick stå bredvid och beundra oss.
Det stora undantaget bland oss drägg var som vanligt Ian. Han satte sig avslappnat i en
läderfåtölj vid bordets ena ända, sippade på ett glas rött och konverserade artigt och lyssnade
till människorna som fumligt slog sig ner bredvid honom. Brydde sig inte om att människorna
runt omkring var berusade och hade svårt att uttala hela, normala meningar. Han gjorde sitt
yttersta för att förstå vad vi sa, försökte hålla en vettig konversation. Ian var inte särskilt
vacker, hade redan börjat tappa hår vid pannan och fått ett högt hårfäste. Rätt stor näsa, lite
utstående ögon och små läppar som han drog in mot tänderna när han lyssnade på någon. Men
hans kanske något ofördelaktiga utseende vägdes upp av en fenomenal personlighet. Påminde
som sagt om en klassisk brittisk gentleman, om det nu finns såna. Han var en människa som
ärligt lyssnade, ville ge goda råd och vara ett stöd. Och så var han belevad och kunde konsten
att alltid hålla igång ett samtal. Det blev aldrig pinsamt tyst när man var vid honom, jag kände
mig bekväm i hans sällskap. Många skulle nog ha kallat honom tråkig, men det var för att de
inte kände honom. Han var ett levande uppslagsverk, utan att för den sakens skull bli en
besserwisser. Visst hade jag roligare med Wille och Madde. Men Ian uppfyllde en annan roll.
I hans sällskap kände jag hur hans artighet och vänlighet smittade av sig på mig. Han hade ett
gott inflytande. Min pappa sa att han alltid kunde märka när jag umgåtts med Ian en kväll. Jag
blev mer harmonisk. Lugnare, trevligare. Under nattens gång tydde jag mig till Ian.
Vi satt där kring drinkbordet. Partyeliten. Jag och Ian på ena kortändan med Wille och Madde
bredvid, på andra sidan bordet Jonny och Dumbo med anhang. Bordet var överbelamrat med
helrör, halvdruckna champagneflaskor, öppnade Red Bull. Vinglas, ölglas och drinkglas
konkurrerade om platsen på det långa, smala bordet. Musiken tjöt som ett larm i över oss,
bredvid oss, bakom oss. Högtalarna fanns överallt, trängde in från alla håll.
“Måste gå på toaletten, vaktar du min handväska!”