ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!

Kapitel 45
161
JESUS PÅ STUREPLAN – OLLE IDESTRÖM
”Lyssna på mig Theo. Jag kör din bil. Du kör min bil. Jag lovar, det är bäst så. Du måste lita
på mig!”
Ian greppade tag om min axel och tittade allvarligt på mig. Jag skakade av mig hans hand.
Hur skulle jag kunna lita på honom? Vi stod och huttrade utanför Uppsala slott. Natt mellan
lördag och söndag. Det traditionella, årliga racet skulle starta om bara ett par minuter. I
fredags hade det varit luccegasque på Stocken. Hela lördagen hade gått åt till att sova och vila
för att orka gå upp klockan fem på söndagsmorgonen. Klockan sex startade racet, vilket
innebar att de första bilarna runt tjugo över sex brände in över Stockholms gator och upp till
Stockholms slott. Racet gick alltid nattetid. Dels för att slippa andra bilar på vägarna, dels för
att snuten oftast gick och la sig och sov på söndagsmorgonen efter en hård lördagsnatt. Visst
var det några körkort som rykt under alla de år som denna våldsamt fartfyllda tradition pågått.
Och visst var det några av våra bilar som kört av vägen på de mörka, hala vägarna mellan
studentstaden och huvudstaden. Vi pressade bilarna till max. Dundrade fram i över tvåhundra
kilometer i timmen med nedsläckta lyktor för att inte synas. När man blev omkörd var det
bara som ett kraftigt sus som hastigt dånade förbi. Förra året hade Wille tagit hem tävlingen.
Som den tävlingsmänniska jag var, hade jag laddat hela lördagen – jag ville till varje pris vara
först upp till slottet. I år skulle jag för första gången ta hem förstapriset. Det var inga pengar
inblandade, bara ren och ljuvlig prestige. Segraren hyllades senare på söndagskvällen med
stor festmiddag på Teatergrillen.
Och så bara några minuter innan vi skulle ge oss iväg, smög sig Ian fram till mig och började
dilla om att vi måste byta bilar. Han skulle ta min Z4 och jag hans jagga. Jaguar i all ära, men
jag var ju inte van vid den bilen. Men han stod på sig, krävde att få köra min bil.
”Ok, Theo. Jag förstår att du inte har något förtroende för mig längre. Men jag gör det här för
att rentvå mig själv. Se det som min ursäkt. Jag gör det här för att jag är din vän”.
Jag skakade skeptiskt på huvudet. Vad i helvete var poängen med att han skulle köra min bil?
Nitlotten började gasta om att det var två minuter kvar till start. Jag skruvade på mig, stressad
över Ians plötsliga och lika oförklarliga infall. Han stirrade stint på mig. Höll fram sin nyckel
till jaguaren med högerhanden och slog ut sin vänsterhand för mig att lägga min bilnyckel i.
”Tro mig Theo. Du måste tro mig. Jag kan inte berätta varför nu, men du kommer förstå. Jag
lovar, du kommer förstå varför.”
Jag suckade uppgivet, gav ifrån mig min nyckel. Ryckte åt mig hans och gick och satte mig i
jaguaren. Madde hängde på mig och satte sig i passagerarsätet. Hon tittade frågande på mig -