ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!
ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!
ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
115<br />
JESUS PÅ STUREPLAN – OLLE IDESTRÖM<br />
Ett bultande hjärta, du är pulsen <strong>som</strong> alltid slår<br />
I prövningens stund, jag behöver dig nu<br />
När rosor vissnar, där löven faller<br />
I själens vinternatt, kan du höra mig då?<br />
Jag satt <strong>som</strong> förbluffad. Spelade slingan återigen. Sjöng tyst för mig själv. Spelade. Och sjöng.<br />
Aldrig tidigare hade jag skapat något eget i musikväg. Jag kunde spela såväl Rachmaninov<br />
<strong>som</strong> Rolling Stones <strong>på</strong> gehör. Men hade aldrig ens haft en tanke <strong>på</strong> att skriva något eget. Nu<br />
bara vällde det ur mig. Fumliga ord <strong>som</strong> nästan ljudlöst formade en text. Ord och to<strong>ner</strong>. I ett<br />
gudomligt samspel. Ur det döda musicerande <strong>som</strong> de senaste veckorna inneburit, uppstod<br />
något varmt och kraftfullt. Något <strong>som</strong> dött fick återuppstå. Återuppstod med mer liv än<br />
någonsin tidigare. Fanns Gud med i det <strong>här</strong>? Var någonstans var han nu när jag behövde<br />
honom <strong>som</strong> bäst? Delade han det jag nu gick igenom? För jag kände mig så oerhört ensam.<br />
Måste ju vara den enda <strong>på</strong> hela jorden <strong>som</strong> var så rädd för att drabbas av mer dåligt samvete<br />
att jag bokstavligen valt att låsa in mig i min ensamhet. För att slippa göra folk illa med<br />
spydiga ord, elaka tankar och ogenomtänkta handlingar. Jag var väl den enda <strong>som</strong><br />
överhuvudtaget hade ett så känsligt samvete att jag kände skuld för allra minsta lilla felsteg.<br />
Hade i alla fall aldrig hört varken Madde, Wille <strong>eller</strong> någon annan känna skuld för något. De<br />
levde sina liv, tog för sig, roade sig. Tänkte <strong>på</strong> sig själva. Märkte väl inte ens om de sårade<br />
någon. Så tror jag att det var i alla fall. Fast vi brukade ju aldrig direkt tala om sånt. Kanske<br />
var de lika ömma under ytan <strong>som</strong> jag? Hoppades nästan det. För jag kände mig rejält ensam.<br />
Jag trevade efter ett par nya ackord. Slog an ett A-moll. Hittade ett ackord <strong>som</strong> passade<br />
snyggt. Och så ännu ett. En refräng höll <strong>på</strong> att skapas <strong>till</strong> den alldeles nyss skapade versen.<br />
Mina händer sprudlade, gav liv åt to<strong>ner</strong>na. Rörde vid tangenterna <strong>som</strong> väcktes ur sin dvala.<br />
Orden strömmade envist ur mig.<br />
Min Gud jag undrar ibland var du är<br />
Är du en av oss <strong>som</strong> lever <strong>här</strong>?<br />
Om jag söker kanske jag får se<br />
Att du delar min smärta, min ensamhet.
Change language