ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!

vad du ska göra.”
32
JESUS PÅ STUREPLAN – OLLE IDESTRÖM
Jag blev alldeles upprymd. Äntligen något som avbryter min gråa, monotona, trista vardag.
Och att det var Ian som inbjöd till detta nya kunde bara båda gott: han hade klass och känsla.
Det här var något utöver det vanliga. Det kände jag på mig.
“Och en sak till”.
Ian hade blivit sådär korrekt och formell som han kan vara när det är något viktigt att han talar
om.
“Boka inte upp något på lördag kväll och ha hela söndagen ledig.”
Inga problem tänkte jag för mig själv. Lördag kväll hade jag bara planerat ännu en blöt,
dekadent, utekväll. Söndagen brukade gå åt till att slicka såren efter helgens nattliga duster
med spriten.
“Tack Ian”.
Han nickade eftertänksamt.
“Hm, tack själv Theo. Jag tror och hoppas att du kommer att gilla det här. Du är av det rätta
virket.”
Jag log, försökte att inte se alltför uppspelt ut.
“Godnatt Theo”.
Ian tog i hand, begav sig åter till dekadensen kring drinkbordet. Jag själv vände mig om och
log förväntansfullt. Steg ut ur entrén, vakten lyfte upp den röda tampen från mässingshållaren,
önskade en god natt. Vände mig om. Sneglade in mot den värld jag just lämnat. En harmoni
tycktes spridas i min kropp. Drog ett djupt andetag i den fräscha kvällskylan som påminde om
att hösten var i antågande. Knäppte kavajen och tittade upp leendes mot en klarblå
stjärnhimmel. Kände mig lycklig, tillfredställd. Och upprymd.
“Du kommer inte in här ikväll! Har du svårt att fatta eller, jävla idiot!”
Min upplevda frid avbröts tvärt av att samme vakt som så artigt önskat mig en god natt,
stoppade en stackars man i 30-åldern. Mannen som nekades inträde verkade inte onykter,
talade en välmodulerad brittiska och försökte förklara att hans kollegor redan var där inne. Jag
ville på något sätt ingripa, hjälpa honom. Ian hade ju hjälpt mig och jag kände en
tacksamhetsskuld, ville göra gott tillbaka mot någon. Vågade inte, stod som fastklistrad: det
kanske var bäst att inte ge sig i klinch med dörrvakterna. Skakade på huvudet utan att visa
mitt missnöje alltför tydligt. Fick vakterna syn på någon som inte uppskattade deras arbete
kunde man få sig en omgång, även om man var en respekterad rikemansson. Det hade Wille
fått erfara. Vakterna var inte att leka med, och de hade tydligen all rätt att ge sig på dem som