ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!

126
JESUS PÅ STUREPLAN – OLLE IDESTRÖM
”Och den dag som jag insett min totala fattigdom i anden, då får jag komma in till Guds rike,
himmelriket?”
Beata log stort, som om jag sagt något roligt. Försökte sen inta en allvarligare min när hon såg
på mig hur viktig jag tyckte frågan var.
”Ja, det skulle man väl kunna säga. Och himmelriket behöver ju inte vara något som väntar
när vi dör. Det finns ju här och nu, det är inom oss som Jesus säger.”
”Ett tillstånd av frid och harmoni med sig själv, typ?”
”Ja, det är precis vad jag tror.”
Jag var helt matt. Dels för att jag inte ätit ett rejält mål på flera dagar, men lika mycket för att
detta samtal tog så mycket energi. Vi hade säkert suttit i snart en timme och samtalat. Beata
såg också mör ut. Men det fanns en glädje i hennes blick när hon såg på mig. Den smittade av
sig.
”Nå, Theo. Vill du fortsätta att leva som en levande död i detta halvdunkel? Eller vågar du
leva det liv som du har fått och som väntar på att du ska upptäcka det?”
Jag tog ett djupt andetag. Samlade mod, förberedde mig på mitt eget svar.
”Jag vill ha liv. Liv i överflöd.”
”Då så.”
Hon reste sig upp, gick med resoluta steg fram till fönstren. Hängde raskt gardin efter gardin
åt sidan. Den låga vintersolen strömmade in i lägenheten och lyste upp alla dunkla vrår. Jag
fick sätta handen för ögonen, hade inte mött ett sådant ljussken på väldigt, väldigt länge. Den
värmde skönt, solen. Strålarna smekte min ömma hud, strök mitt trötta hår. Gav liv åt min
bräckliga kropp. Beata ställde sig vid sidan om mig, såg nästan stolt ut över att få presentera
all den skönhet som gömde sig bakom gardinerna. Det var verkligen en vacker, ljus dag som
flödade in genom rummet.
”Nu ska jag tillaga dig ett rejält mål mat. Är spaghetti carbonara fortfarande din favoriträtt?”
Jag nickade tacksamt.