ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!
ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!
ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Kapitel 54<br />
185<br />
JESUS PÅ STUREPLAN – OLLE IDESTRÖM<br />
De la Peur sneglade upp mot sågverkets skorstenar <strong>som</strong> reste sig hotfullt ur mörkret.<br />
Skrattade ängsligt.<br />
”Enda sättet att få träffa dig <strong>på</strong> tu man hand, var att locka med en fest. Var ju tvungen att<br />
bjuda med Wille också, annars hade du aldrig kommit. En fest för er var det enda lockbete jag<br />
kunde komma <strong>på</strong>. För jag vill säga en sak innan det är för sent.” Han snurrade runt och såg<br />
mig i ögonen. ”Förlåt. Förlåt, Theo.”<br />
Jag svalde.<br />
”Det är lugnt, klart jag förlåter dig! Starta bilen igen så sticker vi <strong>här</strong>ifrån. Ok? Vi glömmer<br />
det <strong>här</strong>. Det är bra nu. Jag förlåter dig, jag lovar dig.”<br />
De la Peur skakade envist <strong>på</strong> huvudet. Öppnade handsfacket. Slet fram en blond peruk, drog<br />
den över hjässan. Knäppte upp sin rock. Därunder dolde sig en blommig klänning. Plockade<br />
fram ett läppstift ur rockens in<strong>ner</strong>ficka, satte färg <strong>på</strong> läpparna med en stadig rörelse. Målade<br />
sig kring ögonen i backspegeln, satte <strong>på</strong> puder, sprejade <strong>på</strong> nån parfym <strong>som</strong> stank tant. Talade<br />
lugnt medan han med stor omsorg satte <strong>på</strong> nagellack.<br />
”För tjugo år sedan dog Monsieur Pousse därinne. Ikväll ska också Madame Pousse dö <strong>på</strong><br />
sågverket. Och hon vill dö med stil.”<br />
Jag iakttog de la Peur med skräckslagen förundran. Min buttre, bryske fäktningslärare<br />
förvandlades <strong>till</strong> en fin dam. Kläderna, sminket, ja hela den kvinnlighet <strong>som</strong> han iklädde sig,<br />
utgjorde en våldsam kontrast <strong>till</strong> hans mörka, cigarrspruckna röst. Men snart försvann också<br />
hans röst. Istället framträdde plötsligt en gäll, enträgen röst. Jag blundade snabbt. Det var <strong>som</strong><br />
att höra en äldre kvinna tala. Han gjorde mig rädd.<br />
”Theo! Theo! Så du förlåter mig? Säkert?”<br />
Jag ryckte <strong>till</strong>. Den gälla, <strong>till</strong>gjorda kvinnorösten skar genom mina öron. Han log maniskt mot<br />
mig med ett stort leende, de gula tänderna bleknade mot det knallröda läppstiftet. Jag nickade<br />
ivrigt.<br />
”Ja, klart jag förlåter dig!”<br />
”Egentligen är det du <strong>som</strong> borde få äran att ta mitt liv. Det är en rätt <strong>som</strong> <strong>till</strong>hör dig mer än en<br />
maffiatorped.”<br />
Jag stammade fram några desperata ord.<br />
”Jag vill inte. Varför skulle jag vilja ta ditt liv? Varför skulle jag må bra av det? Du behöver<br />
inte dö!”<br />
De la Peur drog <strong>på</strong> sig ett par svarta sidenhandskar. Räckte åt mig en liten plastask med två
Change language