ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!
ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!
ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
9<br />
JESUS PÅ STUREPLAN – OLLE IDESTRÖM<br />
Hon var <strong>som</strong> vanligt sprudlande, orden smattrade fram <strong>som</strong> från en kulspruta. Hon var alltid<br />
redo, ville alltid att jag skulle hänga med henne hem, trots att hon faktiskt hade en pojkvän<br />
<strong>som</strong> pluggade i London och <strong>som</strong> <strong>till</strong> råga <strong>på</strong> allt råkade vara en gammal vän <strong>till</strong> mig. Hon<br />
kallades Lotten men Wille insisterade <strong>på</strong> att hennes rätta namn var “Nitlotten”. Hellre en<br />
nitlott än ingen lott alls brukade jag kontra. “Nej, hellre ingen lott alls”, svarade alltid Wille<br />
med sitt hjärtliga, bemästrande skratt. Irriterande.<br />
Lotten pratade <strong>på</strong>, jag lyssnade artigt men förstrött, sökandes med blicken efter den<br />
mörkhåriga skönheten med de blå ögonen <strong>som</strong> jag skymtat tidigare. Kunde inte få syn <strong>på</strong><br />
henne där jag stod och skulle lyssna <strong>på</strong> Lottens pladder. Brukade ju känna igen alla <strong>på</strong> våra<br />
fester, men den <strong>här</strong> tjejen var ny i sammanhanget. Jag tror att hon var några år äldre än jag,<br />
kanske upp emot 25. Men jag var inte säker och när alkoholen väl börjat verka tycks det <strong>här</strong><br />
med åldersskillnader försvinna. Egentligen vore det spännande om hon vore äldre. Det vore<br />
en trofé om något.<br />
Jonny klappade i händerna, pianisten <strong>som</strong> övergått <strong>till</strong> Rachmaninov slutade spela, skratten<br />
och samtalen dämpades och dog ut.<br />
”Då vart middagen serverad. Välkomna <strong>till</strong> matsalen.”<br />
Av artighet erbjöd jag Lotten min arm samtidigt <strong>som</strong> min blick spanande genom rummet.<br />
Lotten tog gladeligen min arm samtidigt <strong>som</strong> Carl gled förbi bredvid mig. Våra blickar möttes<br />
hastigt. Jag ville inte se honom. Allt han väckte <strong>till</strong> liv. Den <strong>här</strong> kvällen skulle jag inte skänka<br />
det en tanke. Ikväll skulle jag ha skitkul.<br />
“Party!”, ropade Wille <strong>till</strong> mig medan gästerna parade ihop sig och begav sig mot<br />
middagsbordet.<br />
“Party!”, svarade jag <strong>till</strong>baka, skrikandes nästan krampaktigt <strong>som</strong> för att kväva gamla<br />
händelser <strong>som</strong> så envist gjorde sig <strong>på</strong>minda.<br />
Vi lämnade den fönsterlösa, rymliga salen bakom oss och klev in genom ett par höga,<br />
vitmålade dubbeldörrar. Nästa sal <strong>som</strong> väntade var kanske bara hälften så stor men rymde gott<br />
och väl ett långbord för Jonny och hans trettiotal gäster. Jag såg mig omkring. Till höger <strong>till</strong>ät<br />
höga fönster en fridfull utsikt över Djurgårdens prunkande grönska. Vi var så pass högt uppe<br />
att man inte stördes av trafiken <strong>på</strong> gatan, mina ögon kunde vandra längs med stora träd <strong>som</strong><br />
sträckte ut sina grenar mot fåglarna <strong>som</strong> fann skydd under dess lövverk. Jonny hälsade vid<br />
dubbeldörrarna, redo att ta emot beröm för den bostad han och hans föräldrar levde i. Lotten
Change language