ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!

149
JESUS PÅ STUREPLAN – OLLE IDESTRÖM
Den pösige ynglingen såg sitt stöd och bröstade upp sig. Spände ögonen i mig.
”Jag vill bara att du ger ludret vad hon tål. För om inte du tänker göra det så är det lika bra att
du lämnar henne åt oss.”
Svinen bakom svinet skrockade stöddigt, dunkade varandra i ryggen. Jag vände mig mot
Anna. Hon var alldeles blek. Såg så rädd ut. Jag spände min vänstra knytnäve.
”Vänta på mig utanför, Anna. Jag kommer strax”.
Motvilligt lämnade Anna salen och gick ner för de breda, djupa trapporna mot utgången.
Svinen såg länge efter henne. Pöskillen skrek nåt efter henne som drunknade i den hastigt
tilltagande musikvolymen. Såg hur hans kompisar skrattade rått i det fladdrande ljusskenet.
Jag tog ett steg mot honom, log vänligt mot honom. Var tvungen att skrika i hans öra för att
göra mig hörd.
”Jag ogillar din attityd. Om du försöker tillhöra överklassen får du börja med att visa dina
medmänniskor respekt och inte bete dig som en nyrik wannabe.”
Jag vet ärligt talart inte hur mycket han hörde, men jag kunde tydligt höra hur han vrålade
tillbaka:
”Om du vill kan vi knulla henne båda två, det skulle hon nog gilla den lilla horan…”
Det svartnade för ögonen för mig. All denna osympatiska, alkoholpåverkade smuts som han
kastade ur sig. Den smuts som jag var så rädd att förknippas med, som bidragit till att jag
stängt in mig i lägenheten. Den smuts som var så destruktiv, så rå, så äcklig. Visst, jag skulle
kunna ha sex med Anna. Men det skulle vara med respekt, ett ömsesidigt utbyte. Två
människor som ger varandra något som båda saknar. Inte det äckliga objektifierande som han
gav uttryck för.
Men det gick inte att frångå, hur jag än försökte tränga bort det: på något oroväckande sätt
kände jag igen mig i pöskillens objektifierande av människor som troféer och nattliga
tidsfördriv för egen, kort njutning och bekräftelse. Påmindes smärtsamt om Night Trophy. Ett
kärlekslöst objektifierande jag egentligen inte gillade, en egenskap hos mig själv jag helst
ville kväva, ett karaktärsdrag som jag ville spöa upp. Jag knöt också min högra näve. Kände
hur knogarna vitnade. Precis som för fyra år sedan. Stirrade in i hans flin och drämde till. Med
vänstern i hans mage, sen med högern mitt över hans käkben. Med samma hat, med samma
styrka som för fyra år sedan. Svinet for i golvet. Rullade runt och tjöt som en stucken gris.
Flinet var borta. Ersatt med ett vämjeligt, blodigt skrikande. Hans kåta kumpaner tittade
upprört på sin kompis på golvet. Såg sen förargat upp mot mig.
”Jag tar en kvällspromenad med Anna nu”, hann jag knappt ropa till dem innan de flög på mig