ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!

Kapitel 14
54
JESUS PÅ STUREPLAN – OLLE IDESTRÖM
Jag blev trött av att stå med obekväma, hårda frackskor på det tunga stengolvet. Mästaren såg
mina trötta ben, jag var knäsvag inför allt det som hände mig. Båtturen, slottet, salen,
musiken, kläderna. Allt var överväldigande. Och nu tennisproffs, villa i Barcelona, flyg på
måndag morgon. Ett enda stort skämt? Mästaren klappade raskt sina händer. Jan som höll vakt
utanför salens portar kom inspringande.
”Sätt fram en stol åt vår nye broder.”
Med tunga steg bar Jan pustande fram en otymplig rokokostol klädd i rött sammetstyg.
Placerade den strax bakom mig där jag stod i blickfånget för alla de män som satt upphöjda på
de höga stolarna på varsin sida om mig. Mästaren gjorde en lätt gest mot sin egen stol som
tronade bakom honom. Med svetten rinnande ner under peruken stånkade Jan ner Mästarens
silvergrå, osmakligt jättelika stol. Satte ner den mittemot min. Vi slog oss ner. Jan sprang ut
och ställde sig i givakt strax utanför salen i väntan på nya order. Där satt jag, mittemot
Mästaren, med en radda av män på båda sidor som granskade mig från topp till tå. Han
fingrade på det silvergrå tyget som beprydde karmarna på hans stol.
”Silvertyg från Paris, anno 1743. Detta är kvalité, käre vän och broder.”
Jag sneglade på min egen stol. Den var vacker, men inte var den klädd i silvertyg från 1700-
talet. Min stol bleknade i jämförelse med Mästarens.
”Du förstår, unge vän och broder, att detta tyg tillverkades på uppdrag av en av den franska
konungens närmaste män i mitten av 1700-talet. En man av hög adlig börd, naturligtvis.
Denne adelsherre lät tillverka detta spektakulära tyg inte enbart för att det är vackert att titta
på. Inte heller för att det är en statussymbol. Nej, han lät framställa detta tyg för att det är
kvalité. Hållbarhet. När du köper tyg idag får du vara glad om det håller färg och kvalité i ett
par, tre år. Detta silvertyg, handsytt med de finaste trådar av Paris egen skräddarmästare, har
behållit sin färg och kvalité i ett par, tre hundra år! Och det kommer att hålla i tre hundra år
till. Minst. Varför säger jag då dig detta? Jo, för att förklara att det som skapas med omsorg,
det som skapas av människor som vet vad de håller på med, det består.”
Lät väl bra. Jag förstod dock fortfarande inte varför jag var här.
”Det svenska adelssläktet, som har styrt folket i hundratals år genom svåra och goda tider, vi
har en tradition av att styra. Vi är mästare på att styra och leda. Vi gör det med omsorg och
uppnår samma hållbara kvalité som det parisiska silvertyget. Folket, den enkla pöbeln, har
naturligtvis svårt att förstå detta. Efter år och åter år av socialt förfall och folklig slapphet, tror
den så kallade moderna människan att hon trivs i den frihet som samhället ger henne. En
frihet som inte är värd ett ruttet öre. Vad är frihet? Att riskera att bli nedslagen när man går