ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!

Kapitel 8
30
JESUS PÅ STUREPLAN – OLLE IDESTRÖM
En skrämmande tanke fattade plötsligt tag i mig. Jag ville inte tänka den, försökte förgäves
trycka tillbaka den. Men den tassade sig försiktigt fram, dansade förbi mina ögon: Tänk om
Carl hade rätt? Tänk om vi inte var något annat än supande, svekfulla, falska avskum?
Äckliga, ytliga och patetiska? Män som köper tjejer för sprit, tjejer som låter sig köpas. Tjejer
som ligger runt med vakter och klubbvärdar för att gå före kön. Falska vänner som ligger med
sina gamla vänners flickvänner. Det var vi det. Det var jag det. Det var mitt liv i ett nötskal.
Jag blev alldeles blek. Det snurrade runt i mitt huvud. Inte av alkohol utan av något annat.
Något som gjorde mig yr och illamående: min tillvaro. Ian hade satt sig ner igen med sitt
vinglas i handen, konverserade med någon gammal vän. Jag tittade på honom, pekade mot
utgången. Han reste sig, ursäktade sig för vännen och visade att han följde mig ut. Jag ville ut
så snabbt som möjligt. Kändes som att allt jag såg höll på att kväva mig. Madde hade
försvunnit iväg med Håkan, men Wille lyckades jag fått tag i innan jag lämnade salen.
Dyngrak hängde han över sin nyfunna bekantskap, de tryckte sina munnar mot varandra i
något som skulle föreställa kyssar. Hans armar hängde kring hennes hals, i händerna höll han
krampaktigt i champagneflaskan.
“Förlåt”.
Avbröt deras fyllehångel, log ursäktande mot tjejen som svarade med ett snett, spritstinkande
leende tillbaka. Tog tag i Willes axel, han reste sig upp från hennes axlar och försökte fästa
blicken vid mig. Hans huvud vacklade till höger och vänster, ögonen var grumliga, kroppen
gungade fram och tillbaka.
“Jag sticker nu. Hörs av imorgon.”
“Visst, dra du din svikare”, sluddrade Wille fram.
Tyckte plötsligt synd om Willes flickvän Hanna som bedrogs med ett fyllehångel mitt på
öppna dansgolvet. Ville säga något, få ett slut på sveket. Men kunde inte heller vara
moralistisk – var ju inte så att jag och Nitlotten brukade vara särskilt mycket bättre.
“Wille, det är en dag imorgon också. Ska du inte ta det lugnt nu?”
Wille vacklade till, stirrade förvånat på mig. Jag försökte igen, skrek allt vad jag kunde.
“Jag fixar en taxi så kommer du hem lugnt och säkert!”
Wille behagade inte ens svara, fnyste åt mitt konstiga förslag. Tog en klunk till av
champagnen, slog armarna om sitt fyllehångel och fortsatte där jag avbrutit dem. Jag vände på
klacken, suckade uppgivit och försvann ut till entrén där Ian väntade på mig.