ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!

Kapitel 18
66
JESUS PÅ STUREPLAN – OLLE IDESTRÖM
Jag reste mig sakta upp. Mitt högerknä vek sig under mig. Men kände hur adrenalinet
pumpade runt blodet, hur kroppen återhämtade sig kvickt till följd av den våg av blint raseri
som sköljde över mig. Jag var som ett djur vars kropp förberedde sig för flykt. Kände sakta att
ben och armar äntligen bar mig, jag hade återfått något av styrkan i kroppen. Jag skrattade
med lite grann, dunkande Ian vänligt i ryggen och mumlade något om att det blir bra det här.
Så, utan att någon ens hann reagera, vände jag mig om. Skuttade över canapén och rusade
fram till väggen. Slet ner värjan som visade sig vara en tung men graciös skapelse. I en invand
rörelse höjde jag värjan. Défense. Kom närmare och jag hugger. Monsieur de la Peur hade
trots allt lärt mig fäktningskonsten väl. Jag tittade stint på männen som stod blickstilla. Några
skrattade lite nervöst, de flesta andra stod tysta. Ingen verkade riktigt veta hur de skulle
reagera. Skämtade jag, eller?
”Jaha, så det här ingick inte i er lilla lek? Att offret inte vill leka något mer och ger sig av?”
Ian kände mig. Förstod att jag var kapabel till det mesta just nu. Han försökte lugna mig.
”Ta det lugnt nu Theo, vi skojar bara med dig. Ok, det kanske har blivit lite mycket koks
under kvällen men vi vill dig inget illa.”
”Håll käften, Judas.”
Jag hytte till med värjan när han försökte närma sig. Han backade genast. Anders förstod att
det inte hjälpte med vänliga ord. Han grimaserade illa.
”Killar, jag tror att det är bäst att vi tar ett litet snack med Theo. Han tar sig för mycket
friheter nu. Det är väl ändå vår kväll det här?”
Männen svarade bejakande. Anders gjorde mig rädd. Det fanns något mycket ont i hans röst.
Sakta började hela packet att röra sig mot mig. Som ett trettiotal zombies med uppspärrade
röda ögon närmade sig dem mig. Alla utom korte Jan som såg ut att snart börja lipa av oro och
stod och vred sig nervöst i hörnet medan hans kumpaner ryckte närmare mig. Jag fick lov att
fullfölja min plan. Hoppade upp på det stora fönsterblecket. Fumlade upp det jättelika fönstret
med ena handen medan den andra handen viftade hotfullt med värjan mot angriparna. Fönstret
slogs upp med en duns och till min fasa upptäckte jag att det var säkert tio, tolv meter till
marken. Ett hopp från denna höjd kunde få ödesdigra konsekvenser. Vände mig åter mot
männen som nu bara stod några meter ifrån mig. Klev ner från fönsterblecket och gjorde ett
kraftigt utfall mot dem. Höll den tunga värjan med båda händerna och slog vilt mot den mur
av män som närmade sig. Skrek något otydbart för full hals. Träffade en porslinsvas med
klingan, sparkade omkull ett litet bord, skar igenom frackskörten på en av männen som
befann sig närmast. Jag skulle aldrig skada någon av dem, inte vill jag ha det också på mitt