ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!

Kapitel 25
”Var ska du förresten?”
92
JESUS PÅ STUREPLAN – OLLE IDESTRÖM
Filip log, till synes förvånad över att samtalet fått oss båda att glömma bort var han skulle
skjutsa mig.
”Jag bor på Cardellgatan, men du kan släppa mig där det är lättast för dig.”
”Lugna puckar, jag ska själv inåt stan så jag kan svänga ner förbi Stureplan.”
Jag tackade så mycket. Utanför bilen passerade vi Gröndal, Stora Essingen skymtade till
vänster framför oss. Staden tornade upp sig till höger om oss. Solen spelade över Mälaren och
la ett skimrande glitter över hustak och kyrktorn. Den stad jag igår lämnat i en rib-båt
tillsammans med okända frackbeklädda män, återsåg jag nu från en röd porsche 911 med en
präst som dess förare. Livet är bra märkligt. Jag hade hoppats och trott att den här helgen
skulle bli något av en vändpunkt. Att något nytt i mitt enformiga liv skulle ta fart. På ett
annorlunda och fullständigt oförutsägbart vis kändes det som om det kanske stämde.
Egentligen borde jag väl tacka Ian som lurade med mig till slottet. Hade det inte varit för
honom hade jag aldrig gått på gudstjänsten och träffat prästen. Jag vände mig mot Filip för att
passa på att ställa en sista kritisk fråga.
”Så du tror alltså på Gud. Men vad säger du om Big Bang då? Är det bara en bluff, eller?”
”Jag tycker inte att man behöver välja mellan att tro på Gud eller Big Bang.”
”Jag tror i alla fall på Big Bang”, skyndade jag mig att inflika.
Filip log.
”Ja, det gör jag också. Men det är intressant att fråga sig vad som fanns innan Big Bang. Var
kom den materia som skapade Big Bang ifrån? Och var någonstans skedde det – vem hade
tillverkat det ’rum’ som Big Bang skedde i? Något eller någon borde väl rimligen ha skapat
den första materian, men var då? Och hur då? Kanske något eller någon som själv inte
behövde en skapare. Detta någon eller någon som vissa av oss väljer att kalla för Gud.”
Jag funderade.
”Jo, men det var väl någonting som skapade Big Bang och universum, antar jag.”
”Så du tror ändå på någonting?”, frågade Filip retsamt.
”Ja, någonting tror jag väl på.”, svarade jag buttert
”Jag tror också på någonting.”, replikerade Filip. ”Och jag väljer att kalla detta någonting för
Gud.”
Det var som om jag hade bråttom upp i lägenheten. Till vad visste jag inte. Tackade Filip
tusen gånger för skjutsen, skyndade in i porten och slängde igen dörren. Hörde kärringen