ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!

119
JESUS PÅ STUREPLAN – OLLE IDESTRÖM
Hade inget bra svar. Visste inte vad som kunde vara en föredömlig bil. Kanske en volvo
kombi. Men det verkade ju rätt sjukt om man som präst bara kunde köra vissa bilmärken som
var tråkiga och inte stack ut. Beatas leende smittade av sig. Fast jag log inte retfullt, snarare
uppgivet.
”Så det är alltså du själv som kommit på att leva på det här viset”, konstaterade Beata och
tittade skeptiskt på min utmärglade kropp. Jag försökte se stolt ut.
”Ja, det är helt min egen idé. Visst var det något som väcktes i mig den där helgen i kyrkan
och i mötet med prästen. Men alla dessa regler för hur jag får leva, hur mycket jag får äta och
hur ofta jag måste läsa Bibeln har jag fått komma på helt själv.”
Det var inte utan en viss belåtenhet som jag fick berätta att hela detta regelverk som jag satt
upp för mig själv var helt min egen förtjänst. Jag förklarade hur jag lagt upp den strängt
regelbundna bibelläsningen, hur ofta jag var tvungen att be, hur mycket mat jag fick äta varje
dag. Eller snarare hur lite mat. En massa andra regler hade vuxit fram och jag rabblade upp
dem stolt. Som att jag bara fick äga en tröja och ett par byxor, inget mer. Beata såg ännu mer
skeptisk ut.
”Men käre vän, vad ska alla dessa regler vara bra för?”
Nu blev det svårare. Men jag fick väl fortsätta med att säga som det var. Att fara med
osanning ska man ju inte göra. Det hade jag läst i Bibeln.
”Mitt regelverk fyller väl egentligen två funktioner. För det första leder det till självtuktan.
Reglerna ger mig kontroll över min egen kropp och alla dess lustar. För det andra så har jag
tidigare i mitt liv…”, det här var jobbigt att erkänna, ”…gjort en massa dumma misstag. Varit
elak mot folk, gjort en massa saker som jag ångrar bittert”.
Beata såg oförstående ut:
”Jaha, men det gör vi väl alla? Vi gör väl alla saker som blir fel?”
”Jovisst är det säkert så. Men jag har valt att ta mitt straff för att sen kunna bli en bättre
människa.”
”Och ditt straff går ut på att svälta dig själv, gå runt i samma kläder och inte titta på tv?”
Jag tittade förargat på Beata. Hon fick det att låta så fånigt.
”Handlar det egentligen inte om att du inte kan stå ut med att vara en människa som har
brister? En människa som alla andra? Och nu försöker du med, förlåt mig Theo, dumdristiga
metoder att göra dig till något du inte är.”
”Men egentligen är det väl inte så konstigt? Jag vill ju bara vara perfekt, så att…”
”Så att vadå?”