ladda ner jesus på stureplan som pdf gratis till din dator eller ipad här!

Kapitel 21
74
JESUS PÅ STUREPLAN – OLLE IDESTRÖM
Från fjärran uppfattade jag ett ljud som jag länge lyssnat efter: ljudet av en bil. Tredje gången
gillt, tänkte jag desperat. Det var en gammal rostig vit Volvo 240 som var på väg mot mig. Jag
vinkade allt vad jag förmådde med tummen, hoppade upp och ner för att riktigt göra mig
synlig. Bilen passerade sakta. Jag tittade in i bilen och försökte få någon slags ögonkontakt
med föraren. Kanske, om hon såg min uppgivenhet, skulle det väcka barmhärtighet hos henne.
Kvinnan som körde mötte inte ens min blick. Men så plötsligt drog hon av på hastigheten.
Bromsade in, och svängde in över väggrenen framför mig. Trodde knappt mina ögon. Rusade
fram till bilen, öppnade dörren och satte mig. Spelade ingen roll var hon skulle. Bara hon tog
mig till närmaste ort skulle jag klara mig hem på något sätt. Tittade på henne tacksamt. Hon
tittade på mig med gamla men mycket alerta ögon. Hennes ansikte bar rynkor av ålderns
visdom, hennes läppar var nästan förtvinade. Det var en gammal kvinna. Påminde om min
gamla farmor. Jag visste inte hur jag skulle bedyra min otroliga tacksamhet.
”Tusen tack! Du är en ängel!”
”Ängel? Det vet jag inte”, svarade kvinnan nyckfullt, ”jag är Astrid och arbetar som kyrkvärd
i kyrkan här borta. Nu måste vi skynda oss, jag är sen som vanligt. Högmässan har redan
börjat och kyrkkaffet måste stå färdigt när den slutar”.
Just som hon sa ordet kyrkkaffe kunde jag ana den himmelska doften av nybryggt kaffe och
nybakade kanelbullar inne i bilen.
”Du ser hungrig ut?”
Jag kollade ner i marken lite generad. Var hungrig som en varg men ville inte trycka i mig
kyrkkaffet, det skulle väl räcka till en hel församling. Hon läste mina tankar.
”Var inte så blyg nu! Där bak står en kasse med nybakade kanelbuller. Du tar så många du
vill. Jag bakar ändå alltid för många”.
Hon log det kärvänligaste leendet och jag kunde inte låta bli att le tillbaka. Hon var så god.
Hade lust att ge henne en stor kram.
”Och i silvertermosen finns nybryggt kaffe. För du dricker väl kaffe? Gör väl alla nu för tiden.
Plastmugg har du i påsen där.”
Jag log tacksamt, vände mig om mot baksätet och försåg mig av godsakerna. Tog en rejäl
klunk kaffe och högg in på bullarna. Allt smakade precis lika himmelskt som det doftade. Hon
la in växeln och blinkade ut på vägen. Satt framåtlutad över ratten och styrde bilen i sakta
mak fram över den kurviga vägen. Skog och åter skog tornade upp sig framför bilen. Jag mös
i hennes närvaro. Kändes tryggt inne i bilens väldoftande kupé. Här var det också sådär härligt
kravlöst som jag upplevt i naturen tidigare under dagen. Gamla Astrid anmärkte inte ens på