Frivillig samverkan mellan myndigheter – några exempel

annan part, till exempel till ett samverkande lärosäte. Den bristande
rättskapaciteten förbjuder lärosäten att fatta gemensamma
beslut och förhindrar effektiv samverkan.
Problemen: gemensamma beslutsorgan och gemensamma
examenstillstånd
I utredningsuppdraget för den utredning som resulterade i
betänkandet Den svenska högskolan under tjugo år ingick
ursprungligen att föreslå hur hinder för samverkan om utbildning
kan tas bort. Två huvudfrågeställningar identifierades:
1. Vilken rättslig reglering krävs för gemensamma beslutsorgan
som grund för att organisera och bedriva gemensamma
utbildningar?
2. Vad krävs för att lärosäten skall kunna erhålla gemensamma
examenstillstånd?
Omöjligheten för två myndigheter att fatta gemensamma beslut
– ovan diskuterat – bygger på regeringsformen. Det är alltså inte
ens möjligt för regeringen att medge annan lösning. Punkten 2 –
om gemensamma examenstillstånd – pekar på ett annat betydande
hinder. Högskoleverket, senare Universitetskanslersämbetet,
har bedömt författningsläget så att examenstillstånd tilldelas
en högskola och måste bygga på varje enskilt ansökande
lärosätes egen kompetens. Examenstillstånd kan alltså inte byggas
upp genom att två lärosäten samarbetar kring en utbildning.
Utredningen Självständiga lärosäten 35 – den så kallade autonomiutredningen
– har med stor juridisk insikt utrett dessa frågor
och som lösning föreslagit att lärosäten ej bör ha status som myndigheter.
Autonomiutredningens förslag förverkligades ej, men
den följande propositionen, En akademi i tiden, 36 föreslog
ändock ökad autonomi för universitet och högskolor – ovan refererade
till som autonomireformen 2011. De åtgärder som föreslogs
påverkade emellertid ej möjligheten till samverkan –
35
SOU 2008:104
36
Prop. 2009/10:149
134
Frivillig samverkan mellan myndigheter – några exempel