Frivillig samverkan mellan myndigheter – några exempel

att deras personligheter passade in i gruppen så gav det en starkare
programledning som ganska omgående drev på utvecklingen
mot den första versionen av verksamt.se. Osäkerheten om
vad den egna myndigheten egentligen kunde räkna hem fanns
fortfarande där men lojaliteten mot gruppen hade blivit större än
den mot den egna myndigheten. Det kostade mer att svika gruppen
än att riskera att avvika från den egna myndighetens interna
mål.
Frågan är hur vi kan använda dessa erfarenheter inför kommande
samverkansprojekt? Kan tydlig styrning i form av uppdrag och
anpassad budget ge ett lika bra resultat? Är en stark grupp bara
en tillfällighet och ska vi därför bara hoppas på att en bra gruppdynamik
uppstår? Min tro är att vi behöver en kombination av
tydlig styrning och den osäkerhet/frihet som ger den drivkraft
som en motiverad grupp har. Självklart behövs stöd som tydliga
uppdrag, finansiering, rapportering och uppföljning. Men det är
också viktigt att grupper som ska driva innovativa utvecklingsaktiviteter
framåt får tillräckligt med utrymme och frihet för att
vara just innovativa.
Fysiska möten
En självklar förutsättning för en stark grupp som vill behålla en
egen identitet som driver utveckling framåt är att de träffas ofta.
En erfarenhet från verksamt är att det krävs fysiska möten för att
utveckla gruppen. Ett antal initiala möten i form av internat där
medlemmarna lär känna varandra personligen är en fördel. Det
är lätt att efter en uppstartsperiod ersätta de fysiska mötena med
telefon- eller videomöten eftersom det ger tydliga resultat i form
av sänkta resekostnader. Vår erfarenhet är att om det går för långt
så får gruppen olika bilder av mål och arbetssätt vilket leder till
att gruppen blir svagare.
Riskbenägenhet
Under programmets tidigare del utvecklades som sagt en stor
lojalitet mot gruppen, vilket ledde till att gruppen vågade ta
många egna tidsbesparande beslut enligt devisen ”ändamålen
32
Frivillig samverkan mellan myndigheter – några exempel