1800-talets mediesystem - Kungliga biblioteket

mån för reformförslaget som gjorde att situationen upplevdes som så hotande,
utan det samlade intrycket av opinionsarbetets gestaltning i en hel
uppsättning medier.
Uppenbart är att de bärande argumenten upprepades i en mängd olika
sammanhang, med olika avsändare och publiker. De enskilda medierna
ingick i en större helhet och innehåll cirkulerade dem emellan. Några
exempel: Pressen annonserade möten till förmån för förslaget. Vid
dessa uppsattes petitioner och namnlistor. Listorna presenterades för
kungen eller justitiestatsministern av särskilda deputationer. Besöken organiserades
som mediehändelser och beskrevs ingående i nyhetsartiklar.
Uppvaktningarna återgavs sedan i riksdagsdebatten som argument för
reformens folkliga stöd, och cirkulationen fortsatte när riksdagsdiskussionerna
i sin tur refererades i pressen. Uppfattningarna om en ”opinionsstorm”
speglade med detta perspektiv det faktum att reformarbetet
aktiverade stora delar av mediesystemet. Av exemplen framgår också att
tidningspressen hade en centraliserande och sammanhållande roll. De
olika uttryckens roll konstituerades i systemet till viss del genom sin representation
i tidningarna. 4
Artikeln spårar sambandet mellan de centrala argumentens uttryck i
olika medier och de organiserade försöken att frammana en opinion. På
en övergripande nivå prövas hypotesen att medieformernas bruk i sig
blev till argument för reformen: Mediemanifestationer av opinionens sociala
distribution visade att förslaget stöddes av alla klasser; synliggörandet
av opinionens geografiska utbredning underströk att stödet fanns i
alla delar av landet; pulsen och tempot i de återkommande kraven på förändring
signalerade att nu var ögonblicket för en reform. Om mediesystemet
till form och funktion samspelade med de explicit formerade skälen
för förslagets antagande, torde detta ha stärkt intrycket av att det inte
bara var de reformvänliga aktörerna som talade för beslutet, utan i förlängningen
hela folkets åsikter, den allmänna opinionen.
Åsikter utan allmän spridning var svårare att framställa som allmänt
giltiga, och motståndarsidans argumentation fick kämpa mot intrycket
att de talade för ett särintresse. Explicita anklagelser av sådant slag riktades
också mot motsträviga ledamöter inom prästeståndet och ridderskapet
och adeln. Dessa korporationer var den reformvänliga kritikens huvudsakliga
måltavlor, och det betraktades i liberala kretsar som ett moraliskt
krav att de skulle uppge sina ståndsprivilegier i det allmänna bästas
intresse. Samtidigt bedrev även de konservativa ett medvetet opinionsarbete
riktat mot det liggande förslaget. Anförda av den 70-årige Nils
Tersmeden kontaktade även de lokalombud och producerade trycksaker.
102 — jonas harvard