1800-talets mediesystem - Kungliga biblioteket

köping hade inte kommit med som medaktör på den patriotiska scenen.
Tvärtom: notisens avvikelse från standardgenren, dess vägran att ge mötet
rituell betydelse, verkade vara ett sätt att offentligt skämma ut de
stackars landsortsborna (och framfört allt dess medelklass). Man kan
kanske förstå den iver med vilken Norrköpings Tidningars redaktör manade
”samhället” att delta i nästa månads reformmöte. Denna gång skulle
Norrköpings medelklass vara med på nationens ritualiserade noter.
Nationen återuppstår
Tidningarnas medieberoende genre politiskt möte förstärkte de olika mötenas
emotionella och sammanhållande verkan, både på ett lokalt och på
ett nationellt plan. Mötesreferatens deltagarlistor fungerade vidare som
ett sätt att offentliggöra namn och yrke på orternas politiskt intresserade,
vilket bidrog till att binda de olika provinsernas och huvudstadens liberala
nätverk samman. Detta befordrades också av genrens högt standardiserade
form. Alla möten framstod ju som lika harmoniska, entusiastiska
och gravitetiska – som mäktigt endräktiga. Framförda dessutom dag
efter dag under tidningarnas samlande rubriker, föreföll dessa möten
vara manifestationer av en nationell anda, samlade – sin geografiska
spridning till trots – i en gemensam föreställd plats och tid. Det var enligt
mötesretoriken hela fäderneslandet som var i rörelse – och genren visade
tydligt hur fäderneslandet uttryckte detta, i sina samfällda riter.
Gjorde det någon skillnad vilka dessa riter var? Det är uppenbart att
reformvännerna inte uppfann en helt ny uppsättning riter. Att i ett svep
omskapa vedertagna politiska riter och symboler är ytterst svårt (något
som bolsjevikerna senare fick erfara). Det är mer ändamålsenligt att tillägna
sig redan utbredda och etablerade riter, som man då bibringar nya
innebörder. Som Luciano Cheles och Lucio Sponza har uttryckt det:
Ritualernas motståndskraft mot politisk förändring innebär att ritualen
själv blir till ett politiskt pris, ett slags helig graal. Politiska motståndare
utkämpar då inte bara sina strider genom ritualer, de kämpar också om
själva ritualerna, om rätten att identifieras med kraftfulla ritualer. 36
Om exempelvis kungens skål redan är en mäktig symbol, blir poängen
inte att avskaffa den utan att förse den med ny mening. Riten blir för den
offentliga handlingen vad en ”flytande signifikant” är för tal och text: en
mäktig symbol vars innebörd de olika parterna vill definiera och vars legitimerande
makt de söker tillägna sig. 37 Om liberalerna lyckades beslag-
tidningsgenrer och offentliga riter i 1865 års reformrörelse — 143