1800-talets mediesystem - Kungliga biblioteket

festationer som nationens viktigaste angelägenhet, förehavanden som
måste engagera alla fosterlandsvänner – något som i sin tur bevisades
(cirkulärt) genom tidningarnas eget engagemang i och rapporter kring
ämnet. Det symboliska centrumet identifierades därmed av och genom
den liberala pressen, som själv antog rollen som dess främsta ögonvittne
och språkrör.
I december 1865 skulle – enligt den liberala mediediskursen – nationen
pånyttfödas. Detta ägde inte rum vare sig i riksdagen eller på kungliga
slottet. De fyra ständerna kunde endast rösta på sin egen otidsenlighet,
inte själva föda fram den nya nationen. Här var Fäderneslandet kanske
mest rättframt, i en humoristisk anekdot kring en månglerska som förtrollad
betraktade de anländande ”riksdagsgubbarna” – och ”ett tu tre
plumsade hon i sjön, men blef efter åtskilliga ansträngningar lifvs levande
upptagen, missnöjd med riksdag och allt, men isynnerhet med de fyra
stånden”. 47 James Epstein har noterat hur 1800-talets tidningar kunde
använda närvaron av en kvinnlig publik för att legitimera ett visst politiskt
möte. 48 Här är det en arg och våt månglerska som bekräftar irrelevansen
av en representativ institution vars roll som politiskt symboliskt
centrum för länge sedan varit överspelad.
Den nya nationen konstituerades – om man ska tro tidningarna – inte
alls i Stockholm utan genom många små spektakel, de politiska möten
som spelades upp i landsorterna och på landsbygden. Här lokaliserade
medierna nationens nya symboliska centrum; det var enligt tidningarna
dessa ritualiserade, triumferande reformfester som i bildlig mening utgjorde
Sveriges egentliga konstituerande representationsförsamling.
Därom vittnade ju tidningspressen, vars fokus på festerna automatiskt
bekräftade festernas centrala symboliska betydelse. Provinserna skulle
naturligtvis inte få regera i evighet. Tidningarna skulle strax åter fokusera
på Stockholm, för att (i alla fall inledningsvis) utnämna den nya tvåkammarsriksdagen
till nationens politiska symboliska centrum. Men resan
till provinserna, och de långa beskrivningarna av provinsernas alla
ritualiserade möten, återgivna i genren politiskt möte, bekräftade såväl nationens
återfödelse som tidningspressens rättighet att både tala för den
nya nationen och bestämma över dess nationella essens. En mediesystemgenre
hade visat sin makt.
tidningsgenrer och offentliga riter i 1865 års reformrörelse — 14