1800-talets mediesystem - Kungliga biblioteket

ella rummets utformning och framför allt arrangemangen av attraktiva
och iögonfallande varuexponeringar. De exklusivare butikernas skyltfönster
hade i Mallanders Stockholm börjat lysas upp av gaslampor eller
elektriskt ljus efter mörkrets inbrott. Överhuvudtaget kom affärernas
skyltning, dekorer och medvetet utformade exteriörer allt tydligare att
prägla gatubilden vid den här tiden. 33 Just konsumtionskulturens visuella
lockelser användes också återkommande av Mallander som ett retoriskt
grepp i reklamvisorna. Han pekar på de förföriska fönstren med ”ädelsten
och gull – vackert glänsande lullull”, hur det strålar ”af pjeser granna …
man måste nästan mot sin vilja stanna” till melodin ”Jag vill ha rus”. 34 I
slaktare Frögrens fönster ”ligga digrisar små – som ville de gatu-trafiken
se på”, och Carl Sachs som drev blomsteraffär på Drottninggatan var en
riktig trollkarl. Här tävlades i att ögat ”ljuft behaga” med blomstertempel
i elektriskt ljus – ”Du ropar gladt: Tusen och natt!” 35
Påkostade tekniska moderniteter såsom elektrisk belysning i skyltfönster
och butiksrum, samt att firmorna hade telefon betonades särskilt
i Mallanders marknadsföring, gärna ytterligare förstärkt i verserna med
kursiv stil och utropstecken. 36 I flera fall kom just telefoninnehavets fördelar
att göras till slutpoäng i visan – så enkelt och bekvämt kunde man
nu handla: ”Har ingen ni att skicka och köpa er ranson […] slå opp i katalogen
– och ring i telefon!!” 37 Stockholm var vid den här tidpunkten Europas
telefontätaste stad, men teknologin var en omtalad nymodighet
och hade ännu inte integrerats som en normalitet i stadens vardagsliv.
Apparaterna innehades i första hand av affärsmän, butiksinnehavare och
serviceinrättningar av olika slag och det skulle dröja ännu några år in på
1890-talet innan merparten av telefonsamtalen fördes i privat ton mellan
olika bostadsabonnemang. 38
En firmas sociala klientel var ytterligare ett attribut som Mallander
lyfte fram i sin reklamretoriska strategi. Direkt eller indirekt, gavs en
vink om vem man kunde möta om man begav sig till stället, som en
förespegling om samhörighet i den ena eller andra riktningen inom en
social hierarki. Det gäller till exempel i visan om John V. Löfgren & C:o
Siden- och manufaktur på Fredsgatan 13, en plats omskriven av Ahnfelt
som ”den egentliga pulsådern för den eleganta stockholmsverldens promenader.”
39 I hans guide över Stockholms affärsliv beskrivs rörelsen och
dess historia i ord och bilder som huvudstadens mest förnäma siden- och
yllebutik vid den här tiden, framgångsrikt driven med redbarhet och
soliditet, smak och elegans. Och det var just kundkretsens status i kombination
med utbudet av särskilt dyrbara, utländska, ”äkta” tyger, som
Mallander tog fasta på:
160 — ulrika torell & christina mattsson