1800-talets mediesystem - Kungliga biblioteket

Norrköpings Tidningar inte sade sig vara oroad över propositionens framgång,
”skall det måhända för framtiden medföra sin tillfredsställelse, hur
det ock må gå, att ej hafva försummat detta tillfälle att ådagalägga sina
fosterländska tänkesätt i den vigtigaste samhällsfråga som på länge förekommit
och troligtvis skall förekomma”. Allt som behövdes, påpekade
redaktören, var ett beslut att utse en deputation bland dem ”som dertill
anse sig hafva tid och råd” – en deputation som kunde ge prov på ”tillvaron
hos medlemmarne af Norrköpings kommun af samhällets varma
sympatier för representationsförändringen.” Längre ned i tidningen hittar
läsaren – både denna, föregående och efterkommande dagar – notiser
som ger bevis för reformvänliga aktiviteter i exempelvis Kalmar, Göteborg,
Uddevalla, Karlshamn, Filipstad och Öresund, något som kontextualiserade
och styrkte redaktörens ”gif akt!”. 20
Ett Norrköpingsmöte arrangerades ändå. Efter ytterligare två dagar
kunde tidningsläsaren på tidningens första sida, bland de andra föreningsmötesannonserna
och alldeles under dödsannonserna hitta själva
kallelsen till möte. Enligt redaktören hade kallelsen författats av ”flera
framstående personer inom detta samhälle”, och han förespråkade själv
mötet varmt. Norrköping representerade en alltför betydlig ”samhällsgrupp”
för att förbli ohörd, nu när ”sakerna blifvit drifna så till sin spets”.
Ja, med tanke på alla reformvänliga aktiviteter i resten av landets städer
kunde det, om Norrköpings samhälle valde ”ett fullkomligt stillatigande
[…] lätt […] gifva anledningen till en falsk tolkning af sinnestämningen
[…] såsom diciderad avoghet mot reformen, ehuru förhållandet är alldeles
motsatt.” Det var dags att ”träda fram i ledet vid sidan af dem” som
försökte gagna ”fäderneslandet” – att underlåta att följa detta ”allmänt
gifvna exempel” skulle ”lända samhället [i Norrköping] till evinnerlig
skam”. 21 Till slut, fem dagar därpå, finner läsaren mötesreferatet under
rubriken ”Norrköping. Reformsammanträden”.
De, som fortfarande hålla före att befolkningen härstädes är likgiltig för
reformsaken, fingo i går afton, till hvilken tid ett reformmöte var utlyst
att hållas i arbetarföreningens lokal, full visshet om sitt misstag. Till
detta sammanträde hade nemligen infunnit sig ur de olika samhällesklasserna
omkring 1,400 personer, så att den rymliga salen var till största
delen upptagen både i sjelfva salongen och på läktarna.
Därpå beskrevs mötet med det något högtravande, utstuderade språk
som ansågs passande för tidningsgenren politiskt möte. Fabrikören och riddaren
J.A. Arnberg hade öppnat mötet med några ”genom värmen i den
tidningsgenrer och offentliga riter i 1865 års reformrörelse — 135