1800-talets mediesystem - Kungliga biblioteket
1800-talets mediesystem - Kungliga biblioteket
1800-talets mediesystem - Kungliga biblioteket
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Kring fru Carléns butik var trängseln stor. Alla ville se den ryktbara författarinnan<br />
och köpa af henne själf någon af dessa småsaker, som tillhört<br />
Fredrika Bremer och som derföre voro stora och nu fingo ett ytterligare<br />
värde genom dens hand, som afyttrade dem. 46<br />
Småsaker blev stora. De beryktade författarinnornas beröring försåg det<br />
materiella och konkreta med andliga och abstrakta dimensioner, vilket<br />
förmodligen även trissade upp priset till förmån för den goda saken.<br />
Även flera decennier senare fanns en stark efterfrågan på materiella<br />
minnen från tidens mest omtalade författare. Exempelvis förföll trädgården<br />
kring Selma Lagerlöfs födelsehem i takt med att nyfikna turister bröt<br />
grenar från träden att bevara som minnen. 47 Och efter att Verner von<br />
Heidenstam gjort ett oannonserat besök på ett konditori i Eskilstuna berättade<br />
en tidningsnotis att Heidenstam hade skrivit sitt namn i konditorns<br />
”gyllene bok”, men, fortsatte skribenten, ”huruvida de unga kondisbesökarna<br />
togo vara på skaldens efterlämnade bakelsesmulor och infattade<br />
dem till broscher förmäler inte historien”. 48 Det intressanta är att<br />
scenariot förmodligen framstod som sannolikt, om det inte hade varit för<br />
brödsmulornas absolut förgängliga karaktär. Likartade smycken av mer<br />
beständig natur fanns nämligen bland de föremål som Nordiska museet<br />
förvärvade under <strong>1800</strong>-<strong>talets</strong> sista decennier. År 1897 erhöll museet exempelvis<br />
ett förgyllt armband sammansatt av medaljonger med hår från<br />
Geijer, Atterbom och andra vittra män som hade tillhört Malla Silfverstolpes<br />
salong i Uppsala. Det var också för hennes räkning som smycket<br />
hade förfärdigats år 1850. 49<br />
Snillebeundraren i Carl Anton Wetterberghs novell var med andra<br />
ord inget verklighetsfrämmande påhitt. Tvärtom satte berättelsen fingret<br />
på en högst påtaglig företeelse i samtiden. Flygare-Carléns bazar 1868,<br />
Bukowskis auktionshus (grundat 1870), Svenska autografsällskapet<br />
(grundat 1876) samt inte minst Nordiska museets personhistoriska samling<br />
(från 1873), skulle på olika sätt uppmärksamma berömmelsens materialitet<br />
som en meningsfull del av det sena <strong>1800</strong>-<strong>talets</strong> kulturliv. Nordiska<br />
museets samling är särskilt intressant eftersom det personligt materiella<br />
därmed blev något mer än ett handelsobjekt för privata samlare.<br />
Genom att upptas i museets auktoritet, som ett legitimt verksamhetsområde<br />
för ett kulturhistoriskt museum, blev berömmelsens materialitet en<br />
faktor som också kom att påverka utformningen av ett institutionaliserat<br />
nationellt kulturarv. Nordiska museets personhistoriska samling framträder<br />
som ett slags mediernas livrustkammare, under närmare hundra<br />
år dessutom belägen under samma tak som det kungliga originalet. 50<br />
mediernas livrustkammare — 1 1
Change language