1800-talets mediesystem - Kungliga biblioteket

mindre än 33 städer. 49 Nästa dag beskrevs hur 300 personer hade mottagits
av konungen, som talat ”några ord med hvar och en”. Antalet besökare till
monarken framställdes som det största någonsin under en enda dag.
Artikeln räknade också upp alla de orter från vilka deputationer kommit:
Göteborg, Alingsås, Borås, Karlshamn, Karlskrona, Kristianstad och så
vidare. 50
Pressbevakningen var utan tvekan av avgörande betydelse för att hålla
samman opinionsbildningen, då pressen både genom rapporter, åsiktsmaterial
och organisatoriskt stöd i betydande utsträckning bidrog till att koncentrera
den läsande publikens uppmärksamhet mot frågan. Denna fokusering
ökade trycket på de konservativa ståndsledamöterna, företrädesvis
inom prästerskapet och ridderskapet och adeln, att ge med sig. Den reformvänliga
pressen utgjorde en sammanhållande länk för agitationens
mediegestaltning och tryckte reportage och notiser om resultatet av de olika
aktionerna som vidtagits. 51 Därutöver publicerades också ett omfattande
opinionsmaterial i form av ledande artiklar. Dessa hade en mera uppenbar
tendens och företrädde i den meningen mera explicit en åsikt än de till
synes neutrala nyhetsrapporterna från reformevenemang runt om i landet.
Pressbevakningen deltog på ett så aktivt vis i händelseutvecklingen, att reformmotståndarna
mot under 1865 fann för gott att genom betalning köpa
en annonskampanj i Nya Dagligt Allehanda, där man från juni fram till avgörandet
i december argumenterade mot reformen. Av denna anledning
fick tidningen tillmälet ”hyrkusken”. 52 Dagens Nyheter konstaterade bistert
att Allehanda mottog ”inspirationer” för 20 riksdaler per spalt. 53
En kanal för offentlig påverkan med gamla anor var kungens tal. I sin
presentation av reformpropositionen 1862 ställde sig monarken, sannolikt
på Louis De Geers uppmaning, bakom det ultimatum som gick ut på
att reformen inte skulle modifieras, utan antingen antas i sin helhet, eller
falla. Därigenom lades också en stor press på alla riksdagsmän att komma
till en bestämd uppfattning. Konungens stöd i frågan var viktigt för reformrörelsen.
Samtidigt klagade man över att monarken inte arbetade
mera aktivt för reformen. Genom möjligheterna att inverka på adelsmännens
ståndpunkter skulle en mera aktiv hållning från kungens sida
vara särskilt betydelsefull om en omröstning stod och vägde. Det sades
explicit att ”[o]m det hvilande representationsförslaget blir antaget eller
icke antaget beror af konungen.” Från reformrörelsen riktades därför uppmaningar
till monarken att ”träda fram med sina tankar, sina afsigter”
inför allmänheten. 54 Också i privatbrev beklagade man att konungens
stöd för reformen var formellt och att det saknade engagemang. Detta
tolkades som att ”folket uppe på fyrkanten” inte ville investera alltför
112 — jonas harvard