1800-talets mediesystem - Kungliga biblioteket

Beroende på omständigheterna, skulle telegrammet i första hand på
detta vis transporteras till nästkommande telegrafstation, i andra hand
till mottagarens telegrafstation, och i tredje hand direkt till själva adressaten.
36
En senare version av telegrafkonventionen lämnade ytterligare instruktioner.
Det regelverk som antogs vid internationella telegrafunionens
möte i S:t Petersburg 1876 angav i artikel 37 att telegrammen vid
alternativ transport med brev skulle skickas rekommenderat eller express.
Dessutom fanns nu en uppmaning att förse dessa telegrafiska meddelanden,
som skickades med posten, med påskriften ”telegram”. 37
Detta tillägg väcker frågan vilken medieform det rörde sig om. Meddelandet
hade inlämnats på en telegrafbyrå och överföringen betalts i enlighet
med telegraftaxan, men det skickades till följd av tekniska problem
utskrivet på papper med post eller annan landtransport. Detta meddelande
var nu i en mening ett vanligt brev, men ett speciellt sådant, nämligen
ett med påskriften ”telegram”. Var det en hybrid, ett telegram-brev,
eller var det fortfarande ett telegram? För det senare talar att meddelandet,
om det anlände till en fungerande station längs vägen, åter skulle
förmedlas via tråden. Därigenom skulle det återgå till att bli ett vanligt
telegram igen. På en mer generell nivå handlar problematiken om vari ett
mediums själva natur ligger. Bestäms det av distributionsformen? Eller
av innehållets utformning? Eller ligger mediets natur kanske snarare i
mottagarens förväntningar?
I jämförelse med den samtida pressens obekymrade vana att i den
egna tidningen just under rubriken ”telegram”, återge telegramnotiser
som klippts ur andra tidningar, anlända med post, var de enskilda telegrammens
skiftande medieskepnader hårdare reglerade. De ovan refererade
konventionerna hörde till ett internationellt regelverk, som inordnade
de redan starkt centralstyrda nationella telegrafverkens handlande
i en gemensam ram. Ingen auktoritet kunde hindra små lokaltidningar
att kalla upplysningar de fått per brev för telegram om de så ville. Men
telegramformen som sådan krävde en relief av faktiskt existerande telegramtrådar
och tillhörande organisationer för att behålla en meningsfull
särprägel.
Det är kanske inte heller rimligt att reservera beteckningen telegram
enbart för sådant som passerat genom telegraftrådarna. För sannolikt var
det många telegram, särskilt i samband med avbrott, som aldrig överfördes
på elektrisk väg. Telegrammet som medieform kan nog snarare sägas
ha fått sin karaktär av en hel uppsättning egenskaper: meddelandenas
begränsade längd och särpräglade format, det sätt på vilket kostnaderna
3 — jonas harvard