1800-talets mediesystem - Kungliga biblioteket

vererades de tyngsta inläggen i ett antal anonyma broschyrer. 41 En boströmiansk
uppsats som återgavs i pressen genljöd av klagomål över att
kommittén för reformens ”genomdrifvande” inte försuttit någon tid med
att starta ”värfvningsarbetet” och omedelbart börjat att ”genom pressens
organer utbasunera sina vackra och patriotiska nyhetsprojekter”. Betryggande
var dock, enligt uppsatsen, att ständernas ”votum” snart skulle
nedtysta ”detta skrän”. 42 I rader av andra konservativa inlagor kommenterades
det aktiva arbetet. I vad som gick under beteckningen ”adels-cirkuläret”,
vilket av vissa ansågs vara skrivet ”på spe”, beklagades ”den
konstgjorda opinionsstormen”. 43 I tidningsartiklar gjordes också återkommande
försök att diskreditera reformvännernas medvetna ansträngningar.
Nya Dagligt Allehanda ondgjorde sig över Aftonbladets försök att
”monopolisera alla stora idéer” och skrev att man visst inte betvivlade
nämnda tidnings nit för ”reformagitationen”. Däremot ställde man sig
tveksam till Aftonbladets omsorg om själva reformen. 44 Företrädare för reformrörelsen
var medvetna om denna typ av kritik. När reformmöten
hölls i Stockholm, bemöttes anklagelserna om att listorna eller mötena
inte speglade ”allmänna tänkesättet i landet” med motargumentet att det
stod de reformkritiska fritt att ordna egna möten. Dessutom anfördes att
reformvännerna hade stöd av ”de mest erfarne och om det allmänna bästa
mest förtjenta samhällsmedlemmarna”. 45
Reformarbetet i olika medier
Ett idogt arbete lades ner på att påverka folkmeningen i reformvänlig
riktning, och att organisera ett uttryck av densamma. Målet var att detta
skulle öka möjligheterna till ett gynnsamt beslut av rikets ständer. Men
vilket genomslag fick kampanjen i medierna? I det följande redogörs för
hur mediesystemets olika delar aktiverades under opinionsarbetet. Redovisningen
utgår från en tentativ uppdelning mellan reformens anhängare
respektive motståndare. Framställningen åskådliggör hur reformarbetet
satte sin prägel på stora delar av mediedebatten under den aktuella
tiden, men också hur tidningspressen fungerade som ett slags publik
sambandscentral för de olika insatserna.
Den kanske mest grundläggande formen av opinionsbildning i frågan
var de organiserade möten som ägde rum runt om i landet. De kombinerades
inte sällan med middagsbanketter. Traditionen stammade från
1848 års revolutioner i Europa och de agitationspraktiker som då förekom.
Konkret handlade det om stora middagsbjudningar, fester och sittningar
där deltagarna, flertalet genom sin blotta närvaro, manifesterade
110 — jonas harvard