1800-talets mediesystem - Kungliga biblioteket

holm framgår tidningarnas betydelse för att locka kunder av att tidningsbeståndet
gärna betonades i annonserna. Liksom Blanchs Café annonserade
Berns och Strömparterren om sina utländska tidningar. Nya Caféet
på Norra Smedjegatan framhöll att man erbjöd ”Nya tidningar, ett godt
Piano”, och ett kafé på Holländaregatan skrev att ”Morgon- och afton-
och muntrationstidningarna finnas att tillgå”. År 1878 satte kaféet och
källaren Runan in en annons i Figaro där serveringens alla 38 tidnings-
och tidskriftstitlar räknades upp. 11 Utöver mat, dryck och tidningsläsning
erbjöd en del kaféer olika typer av underhållning. På Blanchs Café
spelade dagligen en orkester, under vissa perioder bland annat utländska
damorkestrar, och i slutet av 1870-talet gjordes ett försök med varietéunderhållning.
12
Många stockholmare – företrädesvis män – spenderade mycket tid på
kaféer och källare. Stamkunder hade ofta sitt eget bord eller sin egen hörna
och ibland kunde de betrakta hela lokalen som sin egen och vara avvisande
gentemot nykomlingar. Och den som tagit stamkundens bord
fick helt enkelt räkna med att behöva flytta på sig. 13 Flera serveringslokaler
var indelade i smårum där återkommande sällskap hade sitt eget rum
– som Berns ”Röda rummet” i romanen med samma namn. Blanchs Café
bröt mot denna ordning genom sin öppna serveringslokal, kanske just för
att undvika att enskilda kunder lade beslag på bestämda platser.
När kaféet öppnade var Kungsträdgården nyligen omgjord. I en artikel
efter invigningen spåddes torget i framtiden ”blifva för höst och vinter
hvad Djurgården är för vår och sommar”. 14 Kaféet blev emellertid populärt
också på sommaren, med uteservering och musik som besökare i
parken kunde lyssna på gratis. 15 Inom några hundra meter utspelade sig
mycket av Stockholms förnäma uteliv under seklets andra halva. På
Kungsträdgårdens östsida låg källaren du Nord och ytterligare österut
mot Berzelii park låg Berns salonger. I sydväst mellan Kungsträdgården
och Gustav Adolfs torg låg Kungliga operan med Operakällaren. På Gustav
Adolfs torg hittade man Hotell Rydberg och därifrån promenerade
man raskt till De la Croix och Strömparterren på Norrbro. Förutom att
sitta på lokal var en viktig del av utelivet just promenerandet. Kungsträdgården
och Norrbro var vanliga flanörstråk för den som ville titta på folklivet
– vackra kvinnor inte minst – och därtill visa upp sig själv. För flanören
var gatan en scen och de som passerade förbi del av ett skådespel.
Flanören var en iakttagare som följde det yttre skeendet, men som mera
sällan ingrepp i vad han betraktade. 16
46 — johan jarlbrink