1800-talets mediesystem - Kungliga biblioteket

säkra Konstantinopel mot ryska angrepp – hade uppnåtts. Vid ett krigsråd
konstaterades att de osmanska trupperna avvärjde ryska attacker
över Donau och att staden Silistria utsattes för en hård belägring. De
allierade befälhavarna beslutade att skicka de engelska och franska förbanden
till staden Varna vid Svartahavskusten. När merparten av trupperna
väl förflyttats dit kom beskedet att de ryska trupperna var i färd
med att dra sig tillbaka från Donau och furstendömena.
I och med att trycket mot den osmanska Donaufronten hade lättat
riktade de allierade sitt strategiska intresse österut. En attack på Krim
med målsättningen att erövra och förstöra den ryska flottbasen i Sevastopol
hade utgjort en viktig del i den franska och engelska strategin alltsedan
början av 1854. Efter en del rekognoseringsarbeten och trots varningar
från olika höga befälhavare beslutades att Krim och Sevastopol
skulle anfallas. I september lämnade de engelska och franska flottorna
med sina trupper Varna, med sikte på den befästa ryska svartahavsflottbasen.
Överskeppningen av trupper, hästar och materiel från Varna till
Krim ”var den största amfibieoperation som ditintills genomförts”. 20
På morgonen den 14 september 1854 inleddes landsättningen av de
allierade trupperna. De franska och engelska trupperna rörde sig snart
söderut och den första större sammandrabbningen ägde rum vid floden
Alma. Slaget blev en seger för de allierade och möjligheten fanns nu att
anfalla Sevastopol norrifrån. Det beslutades emellertid att belägringsartilleri
skulle föras fram och att angreppet skulle genomföras söderifrån.
Eftersom den allierade sydflanken var sårbar angrep de ryska trupperna
där. Detta resulterade bland annat i sammandrabbningarna kring Balaklava
där den engelska lätta brigaden tillintetgjordes då den anföll ryska
artilleriställningar. I början av november ägde ett större slag rum vid Inkermann,
därefter gjorde den annalkande vintern att fälttåget stannade
av. Trupperna på båda sidor gick i vinterläger.
Situationen blev svårast för de engelska trupperna som saknade både
vinterutrustning och den rätta organisationen för en utdragen konflikt.
Resultatet blev att tusentals soldater dog i sjukdomar och av skador. I
England mötte den tidningsläsande allmänheten de engelska soldaternas
lidande inte minst genom Russells reportage i The Times. Allmänhetens
reaktioner lät inte vänta på sig, och regeringen fick avgå. På Krim fortsatte
belägringen under vårvintern, och under sommaren genomfördes
flera anfall. Under trycket från de allierade, till vilka Sardinien anslöt sig
i mars 1855, föll Sevastopol i september 1855. Kriget pågick fram till i
april 1856 då freden slutligen slöts. Då hade konflikten skördat mer än en
halv miljon liv.
en ”fortgående illustration i taflor” — 205