1800-talets mediesystem - Kungliga biblioteket

omnämnts i de litteraturhistoriska översiktsverken, men egentligen aldrig
undersökts närmare. En av orsakerna till denna blinda fläck kan vara att
utgivningen inte ansetts tillräckligt intressant ur ett estetiskt perspektiv.
Den har helt enkelt betraktats som populärlitteratur utan nyanser. Men
med ett sociologiskt och mentalitetshistoriskt synsätt är de långlivade häftesserierna
väl värda att utforska – inte minst av skälen att de verkligen
nådde ut och blev omdiskuterade. Litteratursociologer har ofta valt att
ägna sig åt läsningens historia och utforskar gärna tidigare obearbetade
och försummade fält. Intresseinriktningen är därför inte heller främmande
för att infoga den konstnärliga uttrycksformen litteratur i ett vidare medialt
sammanhang. 14
Häftesserierna kan definieras som en specifik typ av tryckt massmedium.
Förläggarna som valde att utge dessa serier är visserligen individuella
aktörer, liksom författarna som ägnar sig åt en individuell praxis i sitt skrivande.
Men som Jostein Gripsrup betonar är all medieproduktion i varierande
utsträckning en ”kollektiv process, som är organiserad på ett mer
eller mindre industriellt sätt”. 15 Och det är just denna process, interaktionen
mellan förläggare och författare kring själva utgivningsformen, som
en litteratursociologisk infallsvinkel söker fånga. Med häftesserierna som
prisma kan man studera hur ett intrikat spel mellan individer formade en
litterär marknad, för vilken de grundläggande spelreglerna ritades upp på
1800-talet. I förbluffande hög grad skapade detta förutsättningarna för
bokmarknaden ännu idag.
Den franske litteratursociologen Robert Escarpit lanserade på 1960-talet
begreppen det bildade och det populära kretsloppet inom litteraturdistributionen.
En förfining av de litterära smakfrågorna utvecklade senare
Pierre Bourdieu i teorierna om kulturens fält, där de ekonomiska och kulturella
klasserna strider om hegemonin. 16 Dessa inflytelserika teoretiker är
svåra att förbise om man gör en litteratursociologisk undersökning. Men
häftesserierna bryter mot de dikotomier och skiktningar som Escarpit och
Bourdieu målar upp i sina kretslopp respektive fält. De vida spridda förlagsprodukterna
grep nämligen in både i det bildade och i det populära
kretsloppet (läsare fanns såväl bland biskopar och professorer som bland
drängar och pigor). Striderna i det litterära fältet tillfördes nya dimensioner
när litteraturen utgavs av förläggare som var synnerligen mediemedvetna
och innehade offentliga och politiska positioner. Här syftar jag
främst på Hiertas roll som bokförläggare med tidiga folkupplysande ambitioner.
Den litteraturhistoriska forskningen har av hävd varit fokuserad på att
placera in författarna och deras verk i olika epoker och litterära strömning-
skönlitterära häftesserier — 3