1800-talets mediesystem - Kungliga biblioteket

hans grav. Under 1880-talet framställde den religiöse professorn Herman
Råbergh Runebergskulten som ett uttryck för ”modern hedendom”. De
upplysta män i samtiden som såg med förakt på medeltidens helgonkult
hängav sig enligt Råbergh åt än ömkligare förvillelser:
De dyrkade snillenas födelse- och dödsdagar firas som högtider; till deras
gravar anställas vallfärder under sånger och tal, vilka prisa deras livsgärning;
deras stoder och gravar bekransas av beundrande händer. Deras
efterlämnade bohag (reliker) bevaras och anses med djup vördnad.
Man måste vara blind för att icke i denna växande snilledyrkan se ett
uttryck av ”denna kraftiga villfarelse”, som ofta framträtt i människohistorien
och alltid är ett straff för avfall från den levande Guden. 22
Antagligen fann Råbergh konkurrensen oroande, att genikulten erbjöd
ett kraftfullt alternativ till hans egen tro. Och Runebergskulten hade
ännu inte nått sin kulmen. När hundraårsjubileet av skaldens födelse firades
1904 innebar det på många sätt en uppvisning av det rådande mediesystemet.
I både Finland och Sverige publicerades flera biografier, otaliga
hyllningsartiklar samt temanummer av tidskrifter. På den så kallade
Runebergsdagen den femte februari hölls på de flesta större orter i Finland
medborgerliga fester med illumination, flaggning, utställande av porträtt,
byster och prydnader. Vid statyn och graven i Borgå nedlades kransar
och framfördes musik, sång samt tal vilka därefter trycktes i dagspressen.
Runebergstatyn i Helsingfors uppvaktades av delegationer från hela
landet. Butiksfönster var dekorerade med Runebergs porträtt, och till jubileet
präglades en Runebergmedalj som fanns till salu i brons. En karamellfabrik
tillverkade särskilda Runebergkarameller fyllda med choklad,
och Fazers chokladfabrik saluförde medaljonger med Runebergs profil i
relief. Bokhandlare sålde miniatyrbyster i olika storlekar och repliker av
statyn i Helsingfors i terrakotta och brons. 23 Så konstruerades Runebergsminnet
genom en mängd både moderna och sakrala uttrycksformer,
med såväl massproducerade kommersiella artefakter som unika, autentiska
reliker.
Många uttryck för 1800-talets individkult hade, som i fallet med personmuseerna
ovan, ett moraliskt uppfostrande syfte. Apoteosen av stora
män handlade då om ett slags modellinlärning genom vilken folket skulle
inspireras till efterföljd och ambition. Bemärkta mäns självbiografier,
liksom handböcker i konsten att bli framgångsrik, spelade en viktig roll
för att förmedla ett sådant individualistiskt manlighetsideal till i synnerhet
unga män ur medelklassen. 24 Inom denna genre fick exempelvis den
1 4 — andreas nyblom