1800-talets mediesystem - Kungliga biblioteket

olika teknologiers användbarhet som utmynnar i den överlägsna teknikens
seger, pågår i praktiken en förhandling under hela teknikens livslängd.
De översikter över medieteknikens utveckling som avgränsar olika
epoker utifrån det dominerande mediet bör därför också beakta de tekniska
systemens överlappande aspekter. Snarare än från en serie av successioner
– från trådburen kommunikation till trådlös – bör forskningen
utgå från att olika tekniker pålagras och interagerar i en utsträckning
som huvudsakligen sätter det innovationscentriska perspektivet ur spel.
Den elektriska telegrafen kan ses som ett exempel på detta. När den väl
blivit etablerad i hela landet och mognadsfasen borde inträda, hade redan
en ny innovation inträtt på arenan – telefonen. Svenska telegrambyrån
började då föra över telegram med telefonens hjälp i så kallade telefonogram.
10 Ytterligare ett par decennier senare var den trådlösa kommunikationen
ett faktum. Parallellt med denna utveckling fortsatte exempelvis det
brittiska väldet att vidareutveckla sina telegrafsystem. 11 Istället för att
studera övergångar och faser är det därför fruktbarare att leta samband
och interaktion mellan gamla och nya medier, äldre och nyare teknik.
Samexistens, snarare än sekvens.
I fallet med kommunikationsteknologiernas historiska utveckling har
frågan om gamla och nya teknikers överlappning ibland diskuterats i termer
av ”the last mile problem” eller ”den sista kilometern”. Ny kommunikationsteknik
sammanband de stationer eller centraler som upprättades
på strategiska platser, men nådde sällan hela vägen till alla potentiella
användare. Detta skapade ett behov av överlappande eller komplementära
system för att nå den sista biten. En elegant undersökning som
påminner om komplexiteten i samspelet mellan ny teknik och de gamla
strukturer den anpassades till, är Gregory Downeys bok om de amerikanska
telegramutbärarna, Telegraph messenger boys. Då telegrafnätet i Amerika
bara gick mellan tätorternas utplacerade stationer, uppstod en helt
ny grupp av yrkesverksamma barn och ungdomar. Deras uppgift var att
bära ut telegrammen till slutmottagarna, och de fick med tiden särskilda
uniformer och fastlagda uppförandekoder. Systemet var effektivt, men
blev ändå förbryllande för samtidens användare. Faktum var att det fanns
en idémässig motsättning mellan att använda den senaste ”blixtsnabba”
tekniken och sedan låta en ”lazy schoolboy” sköta utbärningen. Studien
ger en tydlig illustration till frågan om hur väl tekniken interagerar med
befintliga infrastrukturella system och sambandet mellan en medieform
som telegrammet och sammanhängande sociala och ekonomiska strukturer.
12
30 — jonas harvard