1800-talets mediesystem - Kungliga biblioteket

Gustaf Mallander ger själv en programförklaring i bokens första visa,
”Fördelen af att annonsera”, där han dels understryker marknadsföringens
betydelse för en blomstrande handel, dels betonar vikten av att på
samma gång roa sina kunder för att ”blifva ryktbar och populär.” Efter
att ha ställt en rad frågor (som hur ”tusan” kunden ska veta vart han ska
gå om han exempelvis behöver sitt ”lif assurera?” eller hans hustru ”en
ny turnyr?” – ”Vem kan i hast rheumatism kurera?” Och ”Hvar bor den
som linne syr?”) presenterar han sitt nya koncept:
Gör ej annonsen för hopträngd bara,
Ej för prosaisk, för trög och tung,
Ett skämtsamt ordande om en vara
Plär oftast öppna köparns pung.
Derför ni skall nog mitt medel prisa,
Då torra prosan i rim jag bytt,
Att annonsera i form af – visa!
Det är åtminstone något nytt! 13
Uppmaningen var uppenbarligen riktad till affärsvärlden och skriven
som om han vore pionjär och härmed själv lanserade en helt ny marknadsföringsstrategi.
Förmodligen utgör hans lilla häfte också ett av de
allra första svenska exemplen på massmedierad reklamsång och ambitionen
att lovsjunga den framväxande konsumtionskulturen. 14 I det följande
ska vi stifta lite närmare bekantskap med reklamen för Stockholms
butiksliv år 1887 såsom det föreställdes i visan. Men först några ord om
upphovsmannen.
Gustaf Mallander, född 1840 i Stockholm, var skådespelare. Som tonåring
började han fara runt i Sverige och i Finland med olika resande
teatergrupper, Michalska, Oskar Anderssons och Åhman-Pousetteska
sällskapet. 15 Efter anställning vid Svenska teatern i Helsingfors mellan
1867 och 1874, flyttade han till Göteborg med plats vid Stora teatern och
blev enligt uppgift en populär nöjesprofil i staden, välsedd av både publik
och press. 16 Emil Norlander, som tecknade hans porträtt på 1910-talet,
beskriver honom som en ovanligt produktiv versskrivare. Finare föreställningar
i privata hem satte han ofta ”piff på” och det gavs på sin tid
knappast en matiné, en soaré eller liknande tillställning ”i den gladare
stilen” utan att Malles namn lyste på affischen ”som pappa till någon
glad tillfällighetsvisa alltid med ett smittande gott lynne uppläst av författaren
själv.” 17 1879 flyttade Mallander tillbaka till Stockholm, bosatte
begärets locksång — 155