1800-talets mediesystem - Kungliga biblioteket

na som ytterst ansvariga, samtidigt som skollärarna ofta fick agera bibliotekarier.
År 1871 fanns drygt 1 500 sockenbibliotek i landet. 22
I brist på någon lämplig lokal fick en skollärare förvara och sköta om
biblioteket i Äspö. Skolans betydelse framgår också av att det var i skolhuset
som biblioteksföreningens årsmöten hölls. En av alla skillnader
mellan sockenbiblioteket och kaféet var att det förra var en plats för förvaring
och utlåning av texter, men inte som kaféet en lokal där man läste.
Hur sockenbiblioteken såg ut – eller borde sett ut – finns sällan beskrivet
annat än genom negativa exempel. En boksamling ”glömd på någon
wind” var inget riktigt sockenbibliotek, inte heller ”några få gamla trasiga
skräpböcker i en hylla i sockenstugan”, eller tidskriften Läsning för
folket ”qwarhållen inom sakristians lås och bom”. 23 En eller ett par bokhyllor
placerade i sockenstugan, kyrkan, skolan, prästgården eller lärarbostaden
tycks ofta ha tjänat som bibliotek.
Själva läsningen förutsattes äga rum i låntagarnas hem, särskilt under
vinterkvällarna när många hade mer tid över. 24 Till vissa delar påminde
denna hemläsning säkert om det familjeläsningsideal som Eric Johannesson
har beskrivit. Försök gjordes att ”flytta in familjeläsningsritualen i
bondens stuga”. Den skånske godsägaren Carl Adam von Nolcken uppmanade
bonden att samla de sina omkring sig för att läsa högt: ”Det går
då så wäl an, att fruntimren fortsätta med deras stilla arbete, och husets
söner och drängar tälja eller skära något mindre träarbete, under det Husfadren
tager fram från sin hylla någon bok, ur hwilken han en timmas tid
uppläser ett eller annat wackert och nyttigt stycke för den samlade familjen.”
Johannesson menar emellertid att von Nolckens beskrivning sannolikt
var ett ideal snarare än verkligheten för de skånska bondfamiljerna. 25
Sockenbiblioteken synliggjordes på flera sätt. På världsutställningen i
Wien 1873 ställde svenska ecklesiastikdepartementet ut ett Schwedische
Volksbibliothek bestående av 332 inbundna titlar rekommenderade av
landets folkskoleinspektörer. 26 Förläggare försökte slå mynt av uppmärksamheten
kring biblioteken genom att ge ut skrifter som Nytt Sockenbibliothek
och genom att annonsera om böcker särskilt lämpliga för sockenbibliotek.
Ungkarlsläsare och allmogeläsare
Beroende på vem, vad och i vilken ålder man var ansågs man efterfråga,
klara av och vara lämpad för olika typer av läsning. I Stockholm kunde
en sådan kategorisering sammanfalla med kategoriseringen av olika serveringslokaler
och deras publiker. Ett nyöppnat kafé hade inga stamkun-
4 — johan jarlbrink