1800-talets mediesystem - Kungliga biblioteket

sammankopplade de upplevda riternas legitimerande makt med tidningars
förmåga att fokusera, redigera, offentliggöra och sammanföra. Tillsammans
kunde de legitimera såväl liberalernas som tidningarnas anspråk på
att representera nationens symboliska centrum.
Decennierna kring mitten av 1800-talet var en period av stora omvandlingar
i det svenska samhället. En omvälvning var den grundläggande
förändringen av den svenska politiska representationens principer, då
landet övergick från ett korporativt, fyrståndsbaserat representationssystem
till ett censusbaserat tvåkammarssystem. Det var också en tid av betydande
förvandlingar av mediesystemet. Själva 1865 års reform har satts
i samband med den växande legitimitet som gavs den relativt nya aktören
”den allmänna opinionen”, vars anspråk förfäktades starkt av de liberala
tidningarnas redaktörer. Begreppet var mycket omstritt i samtida politiska
debatter kring 1865 års representationsreform. Reformen innebar,
som Jussi Kurunmäki har visat, en omdefiniering av flera politiska grundbegrepp,
inklusive nyckeltermer som ”nation” och ”tid”. 2 Ständerna
måste avskaffas, framhöll reformvännerna, då de inte längre representerade
det svenska folket, och särskilt då inte ”nationen”. Men vad var nationen,
och vilka var folket – om inte varje person boende i Sverige?
En stor del av debatten kretsade kring frågan om vilka urvals- och kategoriseringskriterier
som borde appliceras för att få fram en nations representanter.
Här förespråkade vissa en fördelning enligt sociala funktioner
(som ständerna), andra framhöll geografiska och/eller censusbaserade
kriterier, och åter andra argumenterade för ett urval av de personer
som hyste en upplyst och oegennyttig kärlek till fäderneslandet – det vill
säga mer eller mindre välbärgade och välutbildade män. Det var inte
mycket lättare att bestämma hur tungt olika röster skulle väga i själva debatten.
Om kung, ministrar och ”den allmänna opinionen” yrkade på en
representationsreform, var detta nog för att tvinga landets lagligt valda
representanter, det vill säga ständerna, att avskaffa sig själva? Och när
alla dessa tvistemål hade klarats upp kvarstod en sista fråga. Om man nu
absolut skulle ta hänsyn till den nationella viljan, den allmänna opinionen
– var tog sig denna opinion egentligen uttryck?
Jonas Harvard har studerat de politiska debatter som uppstod kring
begreppet ”allmän opinion”. 3 Det visar sig att politikerna sällan var överens
om exakt var man kunde hitta, eller vem det var som uttryckte, den
sanna allmänna opinionen – om man nu alls ansåg att den existerade eller
i så fall var av politisk relevans. Flera av 1800-talets politiker framförde
åsikten att det endast var nationens lagligt valda representanter som
kunde formulera nationens vilja. Som adelsståndets professor Knut Oli-
126 — madeleine hurd