1800-talets mediesystem - Kungliga biblioteket

Kaufmann, då tänkte han på Pasteurs laboratorium, på att det var där
Zola och Maupassant skrev sina romaner, samt på att det var där som
Dumas dramer uppfördes på scenen, tolkade av bland andra Sarah Bernhardt.
Paris var med andra ord summan av sina storheter, och den resenär
som närmade sig denna världsstad, lade också märke till stadsbildens imponerande
tinnar och torn medan han lät ”den gråa massan af tak glida
ut i dimma utan att bekymra sig om dem”. 15
Ett föremåls aura är, enligt Benjamin, förankrad i ett traditionssammanhang,
i religiösa eller sekulära ritualer. Reliksamlandet är också en av
flera företeelser som aktualiserar sambanden mellan kändiskulturen och
olika religiösa praktiker. Chris Rojek har uppmärksammat flera sådana
paralleller, och introducerat tanken om en partiell konvergens mellan religion
och kändiskultur. I alla kulturer finns inslag av myter, riter, symboler,
vördade personer, heliga föremål och platser. I sekulära samhällen,
menar Rojek, förlorar det heliga sin anknytning till organiserad religiös
tro, och fästs istället vid massmedialt uppmärksammade personer, vilka
görs till föremål för kulter och tillbedjan. Mediernas representationer av
kända personer framkallar ett slags sekundär intimitet – en illusion om
en personlig relation mellan betraktarna och celebriteterna. Den fysiska
och sociala distans som existerar mellan dem uppvägs av den information
som sprids via mediesystemet – genom intervjuer, fanzines, tevedokumentärer,
nyhetsbrev och biografier. Informationsflödet levandegör och
förmänskligar celebriteten. Det förvandlar den avlägsna gestalten från en
främling till en meningsfull bekant. Ur denna föreställda relation väcks
ofta ett begär efter att minska avståndet till den beundrade, och det är
detta som utgör grunden för relikernas funktion och betydelse. Personliga
ting – kroppsdelar eller berörda föremål – skapar autenticitet och
fungerar som medel genom vilka celebritetens existens verifieras, och
avståndet till betraktaren minskar. Medan mediepersonligheten är flyktig
och oåtkomlig, kan autentiska personrelaterade artefakter beröras, ägas
och vårdas. 16
Det materiella, fysiskt närvarande och berörbara, fyller med andra ord
en kompensatorisk funktion i relation till det esoteriska och otillgängliga,
oavsett om det gäller religiösa trossatser eller moderna mediepersonligheter.
Det materiella utgör belägg för att någonting verkligen har hänt
eller för att någon verkligen har existerat. Under medeltiden fördelades
allt mindre bitar av vad som uppgavs vara Kristi träkors till kyrkor runt
om i världen, och i särskilda relikgömmor i kyrkornas altare lagrades hår
och skelettdelar från helgon, samt emellanåt delar från vad som försäkrades
vara Paradisträdet eller den krubba i vilken Jesus föddes. 17 Johannes-
1 2 — andreas nyblom