1800-talets mediesystem - Kungliga biblioteket

de melodier han behövde. Dels från populära föreställningar som spelades
i stadens teatersalonger – Afrikaresan, Sköna Helena och Andersson,
Petterson och Lundström – dels melodier som även användes flitigt av andra
tillfällighetspoeter och därmed var allmänt bekanta för det stora
flertalet – ”När månen vandrar”, ”Klockarfar han kan allting bestyra”
och ”Anders han var en hurtiger dräng”. I det här sammanhanget kan
man på så vis likna själva melodin vid en medieform som han i nästa
steg gav rent kommersiellt innehåll: med populära melodier som drivkraft,
med tonföljder människor tyckte om och kunde nynna, tralla och
tradera i sin vardag, skulle också budskapen spridas i vidare kretsar.
Mallanders egen popularitet, att han var en känd och omtyckt figur i det
publika Stockholm, skulle också få folk att lyssna och efterfråga visan.
Och då har vi så grundformeln, också för Oh Lauras Saablansering på
2000-talet – kombinationen av artistisk underhållning som konstart,
kändisstatus och produktpresentation uttryckt i lockande toner för
social styrning. Med tiden skulle strategin bli allt mer sofistikerad, få
större genomslag och tränga längre in i våra vardagsmiljöer i allt mer
komplexa mediesystem.
Även om Mallander inte visste om det själv, hade musik mycket medvetet
börjat användas för att attrahera och locka konsumenterna i städernas
expanderande butiksliv, men än så länge på andra sidan Atlanten. I
de framväxande amerikanska varuhusmiljöerna kom den tidigt att få en
central roll i handelsmännens alltmer sofistikerade marknadsföringsstrategier.
60 Musiken skulle liva upp de annars tysta och livlösa varuutställningarna,
ge dem en aura av exklusivitet och tradition, tidsdimension
och rörelse. Från och med 1870-talet engagerades stråkkvartetter,
militärorkestrar, tyrolersångare, körer, band och kända storheter med
exklusiva kvällskonserter. Richard Strauss drog exempelvis masspublik
till Wanamakers varuhus i New York under april månad 1904. Varuhusen
blev på så vis inte bara nya platser för försäljning och inköp, de blev storslagna
teatrar för kulturella och konstfulla uttryck som skulle påverka
publiken och väcka begär. Ambitionerna uttrycktes alltmer explicit i
samtida amerikanska facktidskrifter. Vid sekelskiftet 1900 konstaterade
de att om skyltfönstret tidigare varit den stora indragaren till butikerna
hade nu underhållning och nöjesarrangemang tagit dess plats. På 1910talet
blev det vanligare med gömda musiker som spelade bakom jättelika
draperingar i särskilt iordningställda utrymmen, och redan 1915 etablerade
flera varuhus egna radiokanaler där en blandad repertoar varvades
med uppläsning av försäljningsinformation. 61 Även här hemma engagerades
musiker till det nyöppnade varuhuset NK i Stockholm på 1910-
begärets locksång — 16