1800-talets mediesystem - Kungliga biblioteket

legram bidrog därför till att öka tempot i de allmänna uppvaktningarna
och skapade intrycket av ett nu, ett avgörande historiskt ögonblick.
Motsidans argumentation försiggick till viss del i andra format. Då reformmotståndarna
endast hade begränsat stöd i pressen, trädde andra
medieformer i förgrunden. Särskilt framträdande var bearbetningen av
riksdagsmännen med stridsskrifter. Uppemot 3 000 exemplar av olika
pamfletter förmedlades till denna grupp, en taktik som inte användes av
reformvännerna. 61 Särskilt inriktade sig motståndarna på att övertyga
adeln och prästeståndet till att rösta nej. Försöken att påverka opinionen
genom att dela ut skrifter på landsbygden stötte också på motstånd, och i
kritiska insändare framfördes klagomål mot denna verksamhet. 62 Totalt
skickades omkring 10 000 stridsskrifter ut i landet. 63 Några av de mest
framträdande skrifterna på den konservativa sidan var Christopher Jakob
Boströms Äro rikets ständer berättigade att för svenska folket besluta och fastställa
det nu hvilande så kallade representationsförslaget, samt Bref om det från år 1863
hvilande förslag till ombildning af svenska representationen av riksarkivarien Johan
Jakob Nordström, och Henning Hamiltons Bidrag till granskningen af
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer om antagande af ny Riksdagsordning
och dermed sammanhängande ändringar i Regeringsformen. Ett problem
vad gällde dessa skrifters genomslag var att de riskerade att erhålla
negativa recensioner i den reformvänliga pressen och att deras verkan därigenom
förminskades. De råkade också ut för motskrifter från reformrörelsens
flyhänta pennor, som när Wilhelm Fredrik Dahlman utgav Ett och
annat i anledning af ”Satser angående det hvilande representations-förslaget”. 64
De olika opinionsyttringarna till trots, låg avgörandet i frågan i händerna
på rikets ständer. Det kan ligga nära till hands att se den lagstiftande
församlingens debatter som ett statsbyråkratiskt forum för förhandling
mellan intressen. Emellertid var riksdagsdebatterna i betydande
utsträckning under denna tid ett medium i intimt samspel med tidens
övriga medier. Det gällde både de muntliga förhandlingarna, som bildade
underlag för tidningarnas referat, och de senare publicerade tryckta
protokollen. 65 Vad gäller just debatterna kring representationsreformen
hade dessa en särpräglad karaktär, och eftervärlden har talat om
alltifrån patetisk retorik till lysande anföranden. Klart är att situationen
av många ledamöter uppfattades ha episka eller historiska drag. Detta
gjorde att man ägnade särskild omsorg åt anförandenas utformning. Det
finns också goda skäl att anta att riksdagsdebatterna var en viktigare arena
för reformens motståndare. Bondeståndet antog förslaget utan debatt,
medan det i borgarståndet förekom viss debatt. En förklaring som
framkastats till att anförandena i borgarståndet var relativt kortfattade,
116 — jonas harvard